FACKLIGT En stor majoritet av alla anställda i Sverige omfattas av kollektivavtal. I offentlig sektor täcks 100 procent av alla arbetsplatser medan privata arbetsplatser täcks till 83 procent. De som saknar kollektivavtal är ofta mindre arbetsplatser, medan större företag föredrar ett kollektivavtal.
Ny statistik från Medlingsinstitutet visar hur viktigt storkapitalet tycker att kollektivavtalen faktiskt är – täckningsgraden ökar nämligen med företagets storlek. Medan arbetare i småföretag med mellan 1-9 arbetare bara täcks av kollektivavtal till 44 procent, medan de allra största företagen, med fler än 500 anställda, mer eller mindre uteslutande arbetar med kollektivavtal – här täcks nämligen så gott som 100 procent av arbetskraften av kollektivavtal.
Att storföretagen föredrar kollektivavtalet är förståeligt. Det är och har varit ett effektivt vapen för kapitalet att förhindra strejker och tvinga fram arbetsfred. Detta behov blev akut på 30-talet, då Sverige var ett av världens strejktätaste länder, vilket resulterade i det så kallade Saltsjöbadsavtalet, som formaliserade vad som kallas ”den svenska modellen” – förhållandena på arbetsmarknaden ska regleras genom avtal mellan utsugarna och de utsugna.
Detta har tjänat kapitalet väl, eftersom det i varje kollektivavtal finns inskrivet att det under avtalsperioden råder strejk- och konfliktförbud, det vill säga fredsplikt. Så har kapitalet säkrat en lugn och trygg arbetsmarknad, vilket varit en grundbult i den svenska kapitalismens expansion.
Så förhåller det sig också i vår egen samtid, då den internationella konkurrensen skärps – de svenska företagen har genom kollektivavtalen en konkurrensfördel gentemot andra länders storföretag, i och med att de väldigt enkelt kan skaffa sig arbetsfred.
Kollektivavtalen är alltså ett redskap i kapitalets händer och det är de fullkomligt medvetna om. Det är just därför varenda storföretag också skriver under dem.
