INRIKES Sedan åtminstone 1968 har SJ kört pendeltåg mellan Uppsala och Stockholm, dock inte längre. Från och med december lägger man ner den så kallade Uppsalapendeln eftersom den inte är så lönsam längre.
Egentligen öppnade den första järnvägen mellan Uppsala och Stockholm 1866 men i modern bemärkelse har pendeltågen som körts i SJ:s regi varit aktiva sedan 1968. Det innebär något mer än 50 års trafik tar slut och att pendlingen på en av landets mest trafikerade sträckor blir avsevärt mycket svårare. Samtidigt är det också symptomatiskt för hur staten och kapitalet fungerar i symbios.
Först och främst kommer naturligtvis pendlarna att drabbas hårt. I dagsläget kör Mälartåg, som är ett samarbete mellan regionerna i Mälardalen, 23 tåg mellan Uppsala och Stockholm per dag, medan SJ kör 18. Eftersom Mälartåg inte planerar att sätta in ytterligare tåg på sträckan, betyder det mer eller mindre en fördubbling av antalet resenärer på samma sträcka. Totalt kaos på en redan kaotisk sträcka, med andra ord.
Officiellt gäller vikande lönsamhet som orsak, men bakom finns också stora intressen som inte kommer fram i kapitalets media.
Det är nämligen inte så att Mälartåg kör sina egna tåg, lika lite som Upplands Lokaltrafik kör sina egna bussar. Man har naturligtvis köpt in tjänsten. Tidigare var det kinesiska MTR som körde tågen men sedan i somras har det franska monopolet Transdev, tidigare Veolia, tagit över driften. Det betyder att man nu lagt ned den enda konkurrenten till Transdev, vars kontrakt blir ännu mer lukrativt eftersom man nu får monopolpositon. En gåva till monopolen, med andra ord.
Men det var ju inte lönsamt, kanske någon invänder? Man gick ju 50 miljoner back varje år? Ja, det är klart man inte kunde konkurrera Transdev och MTR, med tanke på att dessa företag också fick en rad statliga subventioner. Det är nästan som om man ville få bort SJ från sträckan.
Hur som helst, så är Transdev samtidigt ett intressant företag, eftersom det till två tredjedelar ägs av den franska staten och till en tredjedel ägs av den tyska koncernen Rethmann Group, som också kontrollerar de största privata renhållnings och logistikföretagen i Tyskland. Stat och kapital i skön förening, med andra ord.
Vad gör då ett statligt franskt företag här? Det enkla svaret är: samma som alla företag. De vill tjäna pengar. Den enda skillnaden är att det inte finns några enskilda privatintressen bakom företaget (förutom Rethmann, då), utan pengarna man gör går direkt till den franska statskassan. Gissningsvis kommer de inte det franska folket till dels, utan används som buffert för att säkra att de franska monopolen inte behöver betala alltför mycket skatter och avgifter för att hålla sin egen arbetskraft vid liv.
Kapitalismen är i grund och botten fullkomligt absurd, och det visar exemplet Uppsalapendeln väldigt tydligt. Vore det helt enkelt inte bättre med en bra och fungerande pendeltågstrafik som tjänade mänskliga behov istället för stora kapitalistiska monopol? Jo, naturligtvis, men om något under kapitalismen var organiserat för mänskliga behov så vore kapitalismen inte kapitalism.
Andreas Sörensen
