UTRIKES Även Spanien skärper nu lagstiftningen mot migranter, flyktingar och papperslösa. Den 28 augusti besökte Spaniens premiärminister Pedro Sánchez (som leder en koalitionsregering mellan socialistpartiet PSOE och vänsterpartiet Sumar) Senegal, och förklarade då sin politik i ett tal, där han sade att utvisning av papperslösa migranter och flyktingar från Spanien är ”av avgörande betydelse.”
Under de första fem månaderna av detta år dog över 5 000 flyktingar på den farliga rutten över Atlanten till Kanarieöarna, som nu är den dödligaste migrationsrutten i världen, och en sista utväg för många desperata flyktingar – detta efter att EU kom överens med Tunisien om att stoppa flyktingstsrömmen till Italien. Sánchez försökte nu koppla samman flyktingar med ”terrorism” och trafficking och menade att det är människosmugglarna som lurar oskyldiga migranter i fällan. Men vad det i grunden handla om är kriminalisera invandrare och främja den spanska imperialismens geopolitiska intressen i Västafrika.
Mängder av migranter flyr från krig som där den spanska imperialismen är inblandad. Många nyanlända kommer exempelvis från Mali, ett land där det 2021 bröt ut ett krig mellan miliser och jihadistgrupper på den ena sidan och Malis regering på den andra. Kriget började efter att landet kastades in i kaos efter Natos intervention i Libyen 2011 – och även Spanien deltog.
Klimatförändringen tvingar också bort många människor från sin hembygd. Tillsammans med den rovdrift som europeiska fiskeriföretag, och särskilt spanska, bedriver i länder som Senegal, förstörs levnadsförhållandena för lokala fiskare, en industri som sysselsätter 17 procent av befolkningen. Överfiske, industriell konkurrens mellan senegalesiska träkanoter och stora europeiska fartyg som fångar betydligt större mängder fisk orsakar tillsammans med klimatkrisen en kollaps för människors försörjningsmöjligheter.
Ändå kan den spanska kapitalistklassen inte avvara migrantarbete. Under sin rundresa skrev Sánchez också under så kallade cirkulära migrationsavtal med Mauretanien, Gambia och Senegal. Dessa avtal tillåter spanska företag att anställa billig arbetskraft från dess länder med syfte att föra arbetare till Spanien för säsongsarbete inom sektorer som behöver fylla vakanser på grund av låga löner och osäkra arbetsförhållanden, exempelvis inom jordbruk, bygg, textil och hotell- och restaurangbranschen. När arbetarnas kontrakt måste de sedan återvända till sitt hemland.
PSOE och dess allierade Sumar framställer nu den ökade och lagstadgade flyktingfientligheten, liksom avtalen om cirkulär migration, som ett ”progressivt alternativ”. Här skapas alltså en helt ny kategori av utnyttjade arbetare, praktiskt taget utan rättigheter och helt i händerna på sina arbetsköpare och regeringen, som kan dra tillbaka deras kontrakt när som helst och sedan utvisa dem tillbaka till sina ursprungsländer vid minsta protest – och detta görs av en såkallad vänsterregering.
Ja, med sådana ”vänner” behöver den spanska arbetarklassen verkligen inga fiender.
