DEBATT Hur ska folket delta i demokratin under socialismen? De historiska exemplen på realsocialismen har alla med få undantag lidit av samma politiska problem: Folket engageras inte i den politiska apparaten.
Jag har läst och tänkt mycket på realsocialismen, eftersom jag inte var född på dess tid. Ett mönster som ofta upprepas är separationen av staten och det folkliga engagemanget, staten gör sitt och folket gör sitt. Det ledde till att en korrupt elit bildades inom den socialistiska staten, och dess vilseledande av folket stoppade till slut socialismens tillväxt. Detta problem inom den demokratiska centralismen har under en lång tid nu fått mig att fundera på hur man ska motverka denna tendens i framtiden, dvs. hur man ska behålla den ultimata makten kvar i folkets händer.
Jag börjar mitt resonemang med att ta upp exemplet Kina, som i sin nuvarande form har förkastat socialismens väg, men som fortfarande kan skryta om en väldigt stabil politik. Detsamma kan sägas om Rysslands politik, där den regerande borgarklassen har lyckats hålla den större politiska diskussionen inom acceptabla gränser, vilket är något som realsocialismens stater ofta hade problem med.
Jag kan se att det finns en viss lärdom att ta från denna politiska stabilitet. I realsocialismen har den demokratiska centralismen ofta resulterat i att ett enda regerande parti styr all politisk diskussion, och detta har också lika ofta tvingat oeniga röster bort från diskussionerna (vanligtvis då högerpolitiska röster). Detta kan vara ett resultat av den enighetspolitik som krävdes av partiet under de första revolutionära åren, men är något som inte fungerar i längden. Inte alla kan vara eniga och de oeniga rösterna måste ha en väg för att kunna höras i ett demokratiskt samhälle, annars riskerar partiet kontrarevolution (vilket var vad som hände i många forna folkrepubliker), och det var en stor anledning till Sovjetunionens politiska utrensningar under Stalinåren.
Folket får inte sjunka ner i politisk apati
Då kommer vi till huvudargumentet om den demokratiska traditionen, vilket är att om man vill att folket ska kämpa för socialismen måste de ha en absolut inverkan på samhället, både i smått och stort, och känna att de har en anledning att bevara sin folkrepublik. Under kontrarevolutionens tid på 80-90-talet så hade de socialistiska partierna svårt att få med sig folket i kampen mot kontrarevolutionen, just för att de inte kände att det var värt att försvara socialismen. Detta eftersom folkets inverkan på samhälle och politik hade reducerats så mycket (jämfört med tidigare år). Detta hade då också sänkt klassmedvetandet, vilket ledde till politisk anemi.
Jag resonerar att det bästa sättet att bevara kämpaglöden och klassmedvetandet är att det socialistiska samhället är absolut demokratiskt. Staten kan inte agera separat från folket, bildandet av en sluten elit måste motverkas av bredare politiskt engagemang. Detta bör uppnås genom mindre politiska föreningar, som grannskapsföreningar eller stadsråd, där folket kan engagera sig i politiska frågor på mindre skala men ändå vara med i den politiska processen, och det skulle då motverka politisk apati. På den större skalan måste det finnas någon form av oppositionsparti som kan agera som ett nät för de mest radikala högeråsikterna och därmed hindra dem från att bilda en kontrarevolutionär underjordisk rörelse.
Religionen
Ännu ett näste för reaktion och kontrarevolution har alltid varit religiösa makter (kyrkan, moskéer, religiösa sekter mm). Den forna realsocialismens lösning var i många fall att förbjuda dessa strukturer och samlingar för att motverka reaktion och högerpolitik. Men det drev istället dessa åsikter till underjorden, vilket skapade en reaktionär bas som partiet inte kunde nå. Jag föreslår därför istället att den religiösa strukturen bör byggas in i den socialistiska staten, både så att religiösa samlingar inte ska vara beroende av donationer från tveksamma källor och för att låta socialismen spridas även inom religionens struktur och därmed också demokratisera samt skapa politiskt engagemang för socialismen inom religionen.
Sammanfattning
– Den demokratiska traditionen måste förankras i alla samhällets skikt och folket måste vilja delta i den politiska närvaron, detta för att motverka koncentrationen av politiskt engagemang inom en elit samt för att motverka politisk apati och reaktion inom folket.
– Demokratisk tradition måste vara en starkare kraft mot reaktion än statsrepressalier för att kunna motverka den globala borgarklassens försök att korrumpera socialismens politik inom både samhälle och stat.
Jag tror att man kan bygga en starkare och bättre socialism och hämta viktiga lärdomar från Sovjetunionens existens och dess fall, och slipa dem till vapen mot borgarklassens reaktion. Borgarklassens taktik utvecklas alltid och då måste proletariatet och kommunisternas vara steget före.
Folket är det mäktigaste redskapet för socialismens försvar.
Linus Jakobsson
Mycket bra initiativ till att genom en öppen diskussion hitta tillbaka till socialismen. Och även en eloge till SKP som släpper fram denna. Det är ingen tvekan om att analysen om varför realsocialismen misslyckades behövs. Det beror på många andra saker än att partierna lät sig korrumperas och avskiljas från medborgarna men det är ändå en mycket viktig orsak. Sedan är även den kontrarevolutionära verksamheten från dollarmakterna inte obetydlig. Tex sanktioner och många andra sätt att utestänga öst från världshandeln. Nuvarande Rysslands nya lag som riktar sig mot utländskt inflytande genom att begränsa organisationers finansiering via utlandet är ett exempel på hur det går till även idag när kalla kriget är tillbaka. Häng på diskussionen.
Och nej, religionen var inte förbjudet i Sovjetunionen. Däremot var religiösa sekter förbjudna därför att de här sekterna utnyttjade människor, särskilt unga människor (precis som de gör i väst).
I Sovjetunionen var staten, precis som det ska vara, åtskilliga från det religiösa livet. På Irland har den katolska kyrkan en stark ställning med skolor och sjukvård. Kyrkan blandar sig i utbildningen av unga och vården av människor. Det var inte så länge sedan som Irland hade ett abortförbud på grund av att den katolska kyrkan bestämde detta.
Religionen ska inte blanda sig i staten och staten ska inte blanda sig i religionen.