KRÖNIKA Vilken är den rätta sidan av historien i exempelvis Sydkorea? Ska jag hålla på Sydkoreas hetsiga president eller på oppositionen och demonstranterna som samlades utanför riksdagen i huvudstaden? Presidenten anklagade oppositionen för att de sympatiserar Nordkoreas kommunister och diverse annat, och försökte göra sin egen militära kupp.
Ska jag vara med demonstranterna eller med presidenten i Georgien? Demonstranterna är arga för att presidenten inte vill att landet ska närma sig EU. Kan Georgien bli ett nytt Ukraina?
Ska jag vara med jihadisterna i Syrien och beklaga Assads fall? Jihadisterna är kända för sina absurda brott mot alla medmänniskor och Assad för sina mot alla oppositionella. Kan jihadisterna som bara för några år sedan var en farlig fiende för alla så kallade demokratiska nationer idag framstå som frihetskämpar?
Sydkorea och den sittande presidenten är USA:s allierande, jihadisterna gynnar USA:s intressen i Syrien och det verkar också demonstranterna i Georgien göra. Presidenten i Georgien är motståndare till USA och EU och sympatiserar därför med Ryssland. Bara för några år sedan skickade Ryssland sina soldater för att krossa strejkade arbetare och demonstranter i Kazakstan. Kan Georgien bli ett nytt Kazakstan?
Vem kan man lita på?
Frågorna hopar sig. Vem ska man hålla på när allianserna skiftar och nationerna grupperar om sig?
Man ska vara med folket! Det vanliga arbetande folket! Det är folket som i princip lider lika mycket i de så kallade demokratierna och i diktaturerna. Det är folket som dödas, fördrivs i flykt, döms till fattigdom och elände. Det är folket som förslavas av kapitalets oändliga törst efter vinst. Att vara på folkets sida är att vara på den rätta sidan av historien.
De politiska krafterna som verkar i de nämnda länderna splittras för att de representerar olika delar av landets borgarklass som konkurrerar med varandra, men alla enas när det gäller att försvara kapitalets sida. Samma motståndare till arbetarklassen företräder de olika imperialistiska centra; och ibland tar de ställning för demonstranterna och så kallade frihetskämpar, men i andra fall ställder de upp för ledningen i ett land.
Den politiska apparaten i form av ländernas olika politiska partier har olika intressen som aldrig sammanfaller med folkets intresse. De drivs av kapitalistiska idéer och ideal. Det går inte att lita på dem.
Min förhoppning fortsätter vara att folken tar saken i sina egna händer och väljer den rätta sidan av historien genom att göra sig av med alla de som företräder kapitalet och bygga sina egna arbetarstater där fred och jämlikhet ska råda.
Panos Alepliotis
