UTRIKES Efter 460 dagar av intensiva strider i Gaza närmar sig Israel och Hamas ett avtal om eldupphör, med stöd av Qatar och USA. Eldupphöret väntas träda i kraft på söndag, men flera detaljer återstår att förhandla.
Avtalets första fas är planerad att pågå i sex veckor och innehåller viktiga humanitära åtgärder. Bland dessa finns:
- Utväxling av fångar: 33 israeliska fångar och ett stort antal palestinska fångar, inklusive livstidsdömda, kommer att friges.
- Delvis reträtt av israeliska styrkor från Gaza, med stationering högst 700 meter från gränsen.
- Återöppning av gränsövergången i Rafah till Egypten för humanitär hjälp och vård av skadade.
- Dagliga leveranser av upp till 600 lastbilar med humanitärt stöd.
- Återvändande av invånare till norra Gaza.
På vapenvilans 16:e dag planerar man att inleda förhandlingar om den andra fasen. Då ska resterande gisslan släppas och israeliska styrkor ska helt dra sig tillbaka från Gazaremsan. . Därefter följer fas tre som innebär att döda gisslan återförs till Israel, samtidigt som återuppbyggandet av Gaza påbörjas. För att komma till fas 2 och 3 krävs förmodligen svåra förhandlingar.
Framtiden för Gaza: en osäker balansgång
Trots hoppet om eldupphör kvarstår flera kritiska frågor:
- Vem styr Gaza efter kriget? USA föreslår ett reformerat palestinskt styre som ansvarar för återuppbyggnad och administration, men stödet från arabiska länder hänger på garantier för palestinska rättigheter.
- Tvåstatslösningen i fara: Israels lagstiftare uttrycker skepsis mot en tvåstatslösning och har ännu inte presenterat alternativa förslag för Gazas framtid.
Även om avtalet ger hopp om att återvända hem för många invånare, står många utan bostad. Endast 23 % av det förstörda boendet har återuppbyggts, och hundratusentals människor saknar fortfarande grundläggande resurser. I slutet av november hade endast 285 000 personer fått tillgång till det material de behövde.
Avtalet om eldupphör är ett steg mot att minska det akuta lidandet i Gaza, men det är samtidigt en tydlig illustration av de imperialistiska intressena i regionen. Den humanitära krisen är en direkt konsekvens av decennier av ockupation och politiska överenskommelser som alltid prioriterar kapitalets och stormakternas intressen över folkens behov.
Under sken av humanitär hjälp används återuppbyggnaden för att konsolidera kontroll och exploatering av resurser, medan de djupare strukturella problemen — ockupation, apartheid och ekonomisk utsugning — lämnas olösta. Som Marx en gång noterade, är verklig fred endast möjlig när förtryckta folk själva tar makten och styr sitt eget öde, utan inblandning av imperialistiska krafter.
