UTRIKES Under ledning av Konfederationen för Turkiets progressiva fackföreningar (DISK) gick tiotusentals arbetare i generalstrejk i protest mot president Erdoğans arbetarfientliga politik. Strejken är ett viktigt steg mot att återuppbygga klasskampens kraft i landet.
Hundratals fackliga avdelningar deltog, med särskilt stor uppslutning från byggarbetare, kommunanställda och textilarbetare. I många fall stoppades produktionen helt, och arbetare publicerade videohälsningar från fabriksgrindar och arbetsplatser, där de förklarade strejkens politiska betydelse.
I vissa städer gick arbetarna längre. I exempelvis Izmir, där offentliga protester är förbjudna, tågade DISK-medlemmar tillsammans i demonstrationer och höll möten, och de lokala myndigheterna vågade inte ingripa.
Erdoğans reaktionära offensiv
Den turkiska arbetarklassen reser sig mot en regim som militariserar staten, berikar sina egna och skär i det sociala skyddsnätet. Under täckmantel av nationalism och ”ordning” genomför Erdoğan en reaktionär offensiv mot arbetare, minoriteter och oppositionella.
DISK:s strejk visar att det fortfarande finns ett levande motstånd, en kollektiv styrka – trots repression, censur och förföljelse. När produktionen står stilla, när fabriker tystnar och stadens hjärta slutar slå – då synliggörs arbetarklassens makt.
Kapitalet fruktar denna makt. Därför förbjuds demonstrationer. Därför tystas fackliga ledare. Men arbetarklassen kan inte förbjudas – den bär samhället på sina axlar.
Stödet till våra turkiska kamrater är inte bara en fråga om solidaritet – det är en fråga om gemensam kamp mot kapitalets diktatur.
