POLITISK KOMMENTAR Den 2 april 2025 deklarerade USA:s president Donald Trump en ny våg av aggressiv protektionism. Nästan alla världens länder omfattas nu av de omfattande importtullar som Vita huset kallar för ”Befrielsedagen”.
Detta är inte bara ett handelspolitiskt utspel – det är ett steg i en global imperialistisk omfördelning av marknader, resurser och makt. Vad handlar det om?
- En grundtull på 10 % införs på alla importerade varor till USA.
- EU-länder drabbas av upp till 20 %, medan Kina får ta emot en total strafftull på 54 %.
- Därtill införs 25 % tullar på stål, aluminium och utländska bilar.
Trump säger att detta ska ”skydda amerikanska jobb” och ”återupprätta amerikansk suveränitet”, men i själva verket är det en strategi för att styra kapitalflöden i förberedelse inför stormaktskonflikter. USA försöker, likt tidigare imperier, dra tillbaka sin ekonomi bakom en tullmur – för att sedan kunna avancera.
Världen svarar
- Kina har redan infört motsvarande tullar på 34 % på amerikanska varor.
- EU förbereder motåtgärder men hoppas fortfarande på nya förhandlingar.
- Samtidigt har Kanada och Mexiko temporärt undantagits – i ett försök att splittra de amerikanska handelsmotståndarna.
Historiska paralleller: 1920-talets Hoover och dagens Trump
Detta är inte första gången USA går denna väg. På 1920-talet införde dåvarande republikanske presidenten Herbert Hoover massiva tullar för att ”skydda nationen” – men resultatet blev den stora depressionen: världshandeln kollapsade, miljoner människor ruinerades, arbetslösheten exploderade och den globala krisen blev startskottet på fascismens framväxt och det andra världskriget.
Klasskamp eller inter-imperialistisk kris?
Bakom retoriken om ”nationell suveränitet” döljer sig kapitalets interna motsättningar. Överproduktionskris, stagnation och fallande profitkvot driver imperialisterna till konflikt om marknader. När USA vänder sig mot Kina, är det ett direkt hot mot den maktbalans som hittills hållit världen ”stabil” efter kalla kriget.
Trump försöker samtidigt frysa kriget i Ukraina – inte av fredsvilja – utan för att omdirigera resurser inför ett möjligt angrepp mot Iran, vilket i förlängningen är ett strategiskt slag mot Kina. Den ryska sidan förväntas hållas neutral eller tyst i detta scenario, i utbyte mot återöppnade gaskranar och en plats i det kapitalistiska omfördelningsspelet.
Vem betalar priset?
Som alltid i kapitalismen faller bördan på arbetarklassen genom inflation och högre priser, genom arbetslöshet och nedskärningar, militarisering, krigsförberedelser och i slutändan förlorade liv i ett imperialistiskt krig. Historien upprepar sig – inte som en slump, utan som en nödvändighet i ett system byggt på utsugning, kris och krig. Det är inte en enskild president som driver världen mot avgrunden – det är kapitalets logik.
Och nu är det dags att agera. Vi får inte låta socialdemokratin, de borgerliga ”vänsterkrafterna” eller liberala pacifister vilseleda massorna. Det är inte tullarna, ledarna eller exportmarknaderna som är problemet – det är själva det kapitalistiska systemet. Kampens tid är nu. Arbetarklassen är inte hjälplös – den är den enda kraft som kan välta detta system.
Josef Brant
