DEBATT Tudor Häggberg framför i sin debattartikel (Riktpunkt 2025-04-09) en kraftig kritik mot användningen av artificiell intelligens (AI) i kommunistisk agitation och propaganda. Han menar att AI är en borgerlig teknik som hotar den proletära kulturens själ – och att revolutionära rörelser som använder AI gör ett strategiskt och ideologiskt självmål.
Jag håller inte med. Tvärtom menar jag att AI – rätt använt – är ett verktyg för att förstärka vår kamp, inte försvaga den. Det är inte AI i sig som är problemet, utan vem som kontrollerar tekniken och till vilket ändamål.
Tekniken är neutral – men makten är politisk
Varken Marx eller Lenin var motståndare till ny teknik. De såg den som ett uttryck för arbetets utveckling. Marx skrev i Kapitalet att ”maskinen frigör arbetaren från det monotona arbetet […] Den förvandlar arbetsprocessen till en vetenskaplig tillämpning av naturens lagar.” Lenin sålde reklam i Pravda – ett kapitalistiskt verktyg – för att finansiera den proletära pressen. Varför skulle vi då inte använda AI, som är en produkt av arbetarklassens tekniska kunskaper, för att föra vår kamp i en ny digital verklighet?
Gramsci skrev att tekniska förändringar innebär förändringar i produktionsförhållandena – och att de blir vapen i händerna på den klass som vet hur den ska använda dem. Därför måste vi lära oss, bemästra och forma AI efter våra behov. Det är inte en kapitulation – det är en revolutionär anpassning.
AI som hjälpmedel – inte ersättning
AI ska inte ersätta våra skapande kamrater – men det kan avlasta, förstärka och bredda vår räckvidd. Vi är i en tid där den revolutionära rörelsen är svag, splittrad och saknar resurser. Många kamrater arbetar långa dagar och har varken tid eller möjlighet att skapa affischer, texter eller kampanjmaterial från grunden. AI ger dessa kamrater en chans att delta i agitationen – trots begränsade förutsättningar.
Det är inte AI som alienerar arbetaren – det är ett samhälle där arbetaren inte har makt över tekniken. Vår uppgift som kommunister är att ändra på det.
Estetik och politik – det är kontexten som avgör
Tudor varnar för att AI-material saknar klasskaraktär, dialektik och revolutionär anda. Men en AI-bild får mening först när den sätts i en kontext: när den kombineras med en paroll, en text, en kampanj – när den tolkas och används av klassmedvetna kamrater. Det är vi som styr innehållet, inte algoritmen.
Att säga att AI-material alltid är borgerligt är att förneka vår egen förmåga att forma innehållet. AI är inte en ideologi – det är ett verktyg. Det är användaren, inte tekniken, som avgör riktningen.
Proletär kultur – med, inte mot tekniken
Det är sant att kultur är ett vapen. Därför måste vi beväpna oss med de verktyg vi har. Vi har inte lyxen att avstå från moderna hjälpmedel i ett samhälle där vår klass marginaliseras på alla fronter. AI kan vara den utjämnande kraft som hjälper oss att hinna med, orka mer och nå längre.
Vi ska självklart uppmuntra konstnärlig produktion, kollektivt skapande, handgjorda affischer – men inte på bekostnad av att utesluta de kamrater som med hjälp av AI kan bidra till kampen här och nu.
Kamp kräver alla våra verktyg
Att använda AI i agitation är inte ett svek – det är en strategi. Det är inte konsumtion – det är kamp. Det är inte varufetischism – det är klassmedvetenhet i en ny teknologisk fas. Jag föreslår därför:
- Ja till AI i agitation och propaganda.
- Ja till arbetarklassens tekniska kompetens.
- Ja till en ny revolutionär estetik formad av vår tid.
- Ja till kamrater som agerar, oavsett om de har pensel eller prompt.
För det är inte tekniken som avgör – det är kampen. Och AI kan vara vår kamrat, om vi formar den i revolutionens tjänst.
Josef Brant
