DEBATT På senare tid har jag med stigande oro noterat att flera revolutionära arbetarorganisationer börjat använda bilder genererade av artificiell intelligens i sin agitation och propaganda. Det gäller affischer, flygblad, profilbilder och till och med banderoller. Istället för handgjorda affischer, kamraters illustrationer eller uttryck hämtade från verkliga erfarenheter av klasskamp, ser vi nu generiska ansikten, poser och färger framställda av maskiner – tränade på data de själva aldrig skapat, utan samlat från den kapitalistiska världens bildbanker.
Detta är inte ett trivialt skifte. Det är djupt problematiskt, både politiskt, ideologiskt och kulturellt. Jag vill härmed rikta en skarp kritik mot bruket av AI inom revolutionära organisationer, och uppmana alla marxist-leninister att förkasta denna utveckling.
AI-material framställer organisationen och rörelsen som oseriös
När en organisation som påstår sig stå i proletariatets tjänst använder bilder framställda av algoritmer vars syfte är att maximera borgerlig profit och kväva all verklig konstnärlig utveckling till fördel för innehållslösa bilder, sänder det fel signaler – både till klassmedvetna arbetare och till våra fiender. Det är en undermedveten kapitulation för en borgerlig logik som prioriterar yta före innehåll, effektivitet före medvetenhet, hastighet före substans.
Vi får inte glömma Gramscis varning: att borgerligheten inte enbart härskar genom våld eller ekonomi, utan genom hegemoni – genom kontroll av idéer, smaker, och former. Att låta kapitalets maskiner bestämma våra bildspråk är att inbjuda hegemonin in i hjärtat av vår kulturkamp.
En röta som alienerar revolutionens kreativa skikt – proletariatets kulturella livsblod
Karl Marx beskrev i Ekonomisk-filosofiska manuskript hur proletariatet blir främmande för sitt eget arbete under kapitalismen. Denna alienation är inte begränsad till fabriken – den når in i kulturens värld. När vi byter ut våra skapande kamrater mot AI, alienerar vi proletariatets kulturarbetare från sitt historiska uppdrag: att ge röst åt sin klass, sin kamp, sin mänsklighet.
Det är detta Antonio Gramsci kallade för kampen om det ”nationella-populära” – kulturen som redskap för folklig självorganisering. Revolutionen kräver organiska intellektuella ur proletariatet, inte en parasitisk automation som övertar deras plats. Kamrater som tecknar, målar, skriver, skulpterar – de är inte dekorativa element, de är vår rörelses livsnerv. De bygger våra myter, formar vår blick och gör klasskampen synlig, begriplig och gripbar.
När filmskaparen Miyazaki Hayao, medgrundare av Studio Ghibli, fick frågan om AI-genererad animation (här handlade det om så kallad AI-Ghibli, vilket är en trend av AI-skapade illustrationer som görs i den stil som används av den japanska Ghibli-studions tecknare) svarade han: “Jag anser att det är en förolämpning mot livet självt.”
Och han har rätt. Den proletära kulturen är ett uttryck för levt liv – för sorg, hopp, kamp, kärlek, hat och tro. AI är ett uttryck för datamängder, inte erfarenheter. Vi kan inte förolämpa vårt eget levda klassliv genom att ersätta det med algoritmernas tomhet.
AI-material står i direkt motsättning till proletariatets revolutionära skaparkraft
Kim Jong Il sade i Om Filmkonsten: “Konsten är inte bara ett medel för att återspegla verkligheten; den är ett vapen för att förändra verkligheten.” AI-material återspeglar inte verkligheten. Den filtrerar den genom kapitalets optik. Den är konstruerad för att reproducera, inte transformera. Den gör inte världen begriplig – den gör den vacker, ytlig och avväpnad.
Proletariatets skaparkraft är inte en fråga om teknisk kapacitet, utan om politisk subjektivitet. Det är inte konst för konstens skull – det är konst som medel för klasskampen. AI berövar proletariatet denna möjlighet till uttryck, till att forma världen genom sin egen blick.
AI undergräver socialrealismens ideal
Socialrealismen är inte en stil. Den är en metod, en estetik rotad i kampen. Den kräver deltagande, inlevelse, klassmedvetande. Den kräver subjektivitet – att proletariatet ser sig själv, medvetet och kollektivt, som historiens drivkraft. AI-material däremot föreställer arbetare som en kategori, inte som ett subjekt. Den skapar bilder av ”fattigdom” eller ”protest” utan förståelse för rörelse, konflikt, dialektik. Den reducerar det revolutionära till en stämning eller dekoration.
Och som Gramsci betonade: kultur är aldrig neutral. Den bär alltid en ideologisk laddning. AI-materialets laddning är liberal, borgerlig, atomiserad. Det är konstruerat för att vara ”tillgängligt” för alla – därför är det i verkligheten format efter kapitalets smak.
Varufetischismens återkomst i kulturell form
AI-material kan verka som konst, men fungerar som varor. De produceras i relation till efterfrågan, inte till behov eller sanning. Vi blir köpare av bilder, inte producenter av betydelse.
I Kapitalet skriver Marx om varufetischismen: hur ting får en skenbar makt över människor, hur sociala relationer döljs bakom tingens yta. AI-material är just en sådan fetisch – den döljer relationen mellan konstnär och rörelse, mellan kamp och uttryck, bakom ett skal av funktionell estetik. Denna process är djupt kontrarevolutionär.
Slutsats: För en levande, proletär revolutionär kultur
Kamrater – vi måste välja. Ska vi reproducera kapitalismens kultur inom våra egna led, eller skapa en ny? Ska vi imitera revolutionen med borgarklassens ideal, eller vara revolutionen – i varje bild, varje affisch, varje penseldrag?
Att använda AI i vår agitation är inte bara ett taktiskt misstag. Det är ett strategiskt och ideologiskt självmål.
Vi säger därför:
Nej till AI i vår agitation och propaganda.
Nej till kulturell alienation och passiv konsumtion.
Ja till skapande kamrater, till konst född ur verklig kamp.
Ja till socialrealismens metod, till konsten som vapen.
Ja till proletariatets skaparkraft, för utan den – ingen frigörelse.
Som Georgi Dimitrov säger: “Proletariatet är inte bara en klass som krossar den gamla världen – det är också en klass som skapar en ny kultur.”
Tudor Häggberg
Hej Red!
Under socialismen, med allt kortare arbetstid, producerar vi varor och tjänster för att tillgodose folkets grundläggande behov. Det innebär ett visst mått av disciplin. När vi är lediga uttrycker vi oss själva. Det kan skilja sig mellan olika individer. AI är inte vackert som okontrollerad producent hur utvecklingspositiv man än råkar vara. Det är ett verktyg liksom skiftnyckel (även om jag älskar det verktyget som liksom alla andra verktyg även digitala)
Asterix
https://us.politsturm.com/neural-networks-analysis
Är det SKP:s linje också? Marx var aldrig motståndare till vetenskapen och uppfinnigar av maskiner som kunde underlätta arbetarens arbete.
Kommunister är aldrig emot tekniska lösningar. Däremot kämpar vi för vilka som ska äga dessa tekniska lösningar och maskiner. AI är givetvis dåligt, precis som med annan teknik, om den ligger i kapitalistklassens händer.
Om AI ägs av arbetarklassen som kanske underlättar arbetarklassens arbete och arbetaren kanske inte behöver arbeta i så många timmar så ser jag inga som helst problem med AI eller andra tekniska framsteg.
Detta är en debattartikel,och författaren har givit uttryck för sina egna åsikter. I frågan om AI-genererade bilder finns ingen fastlagd ”partilinje”. Detta kan bli en intressant diskussionsfråga.
Det finns bruk av AI inom tex medicin eller annan analytiska branscher där AI underlättar och ökar produktiviteten— detta är inte problemet, det artikeln handlar om är just i de kreativa sfärerna, där det finns de som verkar tro att AI kan användas inte bara som ett underlättande verktyg (tex finns det fill och lassoverktyg som blir bättre med AI) utan som ett verktyg som skapar konst— något det kategoriskt inte kan.
AIn när den används för helhetsingrepp i bild generering, textgenerering, ljudgenerering, dödar den kritiska konstproduktionen, ersätter den proletära kreativiteten med ett tanklöst moln som representerar en sannolik version av bild/text/ljud.
Proletariatet är kreativt, och hela revolutionens syfte är, så som jag känner det, att ge människan maximalt med tid att skapa och uppleva konst i alla dess former.
AI-matrialet är urholkat och saknar konstens definierade egenskaper, ett uttryck av levd erfarenhet, en analys av omgivningen. AIn när den tillåts ersätta den mänskliga konsten, till någon grad alls, förruttnar hela samhällsväsendet! Hela den sociala enhetens liv och kultur. Hela revolutionens passion!
Något som är tydligt i politsturms artikel, de nämner bara AI material generering en gång i kontexten av propaganda.
I övrigt beskriver de ju bara vad den produktiva AIn bidrar med, som vilket annat redskap som helst. Den AIn vore ludditisk att motsätta sig, den AIn kan hjälpa minska arbetsbelastningen efter revolutionen, maximera fritiden.