Trump har redan gett grönt ljus för ytterligare förflyttning av strategiska styrkor till regionen, däribland en andra hangarfartygsgrupp och flera bombflygplan. Officiellt handlar det om att “bevara överlägsenheten i Indo-Stillahavsregionen”, men i praktiken är syftet att visa styrka gentemot Iran och dess allierade.
Israel – där frågan om krig mot Iran länge varit aktuell – uppges nu vara redo. Enligt en högerparlamentsledamot är “den militära optionen verklig och beslutets stund närmar sig”. Den israeliska försvarsmakten IDF sägs inte längre kunna “leva med aktiva terroristiska hot”, särskilt efter Irans försök att återetablera försörjningslinjer till Hamas och Hizbollah. Samtidigt har Israel, med amerikanskt godkännande, kraftigt slagit ut Irans luftförsvar i tidigare attacker och testat sin Iron Beam, en laserbaserad missilförsvarskomponent. Det fjärde lagret i Israels redan avancerade sköld består nu av Iron Dome, Devil’s Sling, Arrow 3 – och nu Iron Beam.
Det diplomatiska språket är nedtonat – men krigsretoriken är skoningslös. En högt uppsatt källa i Trump-administrationen har dock sagt: “Om Iran inte går med på president Trumps generösa villkor… kommer Iran att vara borta till september. Det är så enkelt.”
Kapitalets motsättningar driver mot världskrig
Krigshotet mot Iran är inte bara ett uttryck för aggressiv utrikespolitik – det är en direkt konsekvens av de skärpta motsättningarna inom det imperialistiska världssystemet. USA:s agerande, genom sin lojala klientstat Israel, är ett försök att slå mot Kinas leverantör av olja och gas och dess geopolitiska allierade i regionen. Iran är inte målet – Kina är måltavlan.
Genom att förflytta det militära fokuset från Ukraina till Mellanöstern försöker USA förbereda sig för den kommande stormen: en ny global omfördelning av resurser och marknader mellan de imperialistiska blocken. Därför har Trump tagit tydliga steg för att avsluta eller frysa konflikten i Ukraina, för att istället samla sina styrkor inför en större uppgörelse.
Detta sker samtidigt som USA signalerar till Ryssland: stötta inte Kina, så får ni tillgång till gasmarknaderna igen. Här finns tydliga paralleller till Italiens roll i första världskriget, där den imperialistiska sida som erbjuder mest också får stödet. Samtidigt rustar EU upp – inte i “försvar av Ukraina” – utan för att säkra egna intressen i den nya imperialistiska maktkampen. Inget av dessa läger representerar fred, frihet eller mänskliga rättigheter – de representerar bara profit, dominans och kontroll.
För arbetarklassen är uppgiften glasklar: vi måste genomskåda lögnerna, vägra att välja den ena sidans imperialister mot den andra – och istället organisera klasskampen mot alla krigshetsare. Det är inte Iran, Kina eller Ryssland som är fienden – det är det imperialistiska systemet själv, med sina banker, oljebolag, vapenindustrier och lydiga medier.
Endast ett förenat och organiserat internationellt proletariat kan stoppa de kommande krigen. Nu krävs det mer än någonsin att vi studerar, agiterar, organiserar – och förbereder oss.
Josef Brant
