UTRIKES Den grekiska fackföreningsfronten PAME har publicerat en genomgång av EU:s militaristiska program “ReArm Europe” på sin hemsida – och deras tankar runt programmet som kommer att kosta 800 miljarder euro borde vara obligatorisk läsning för var och en som bor in om EU:s gränser.
Den Europeiska Unionen gör sig redo för en direkt konflikt med Ryssland. EU, skriver man, och bereder sig på att spela en ledande roll genom att öka sina insatser i det imperialistiska kriget i Ukraina när motsättningarna mellan EU och USA ökar – ett USA som nu köpslår med Ryssland.
Enligt programmet ska under de kommande åren ska varje medlemsland lägga minst 3,5 % av sin BNP på militära utgifter, vilket ska resultera i 650 miljarder euro, medan 150 miljarder ska lånas in till militärindustrin. Den Europeiska Investeringsbanken ska stå för resten, där bland annat sparade reserver ska förändras till profitabla militära investeringar.
Beskattning av det arbetande folket, lönesänkningar och neddragning av välfärden ska stå för notan, vad man än säger om detta från EU:s sida – för naturligtvis måste pengarna komma någonstans ifrån.
I borgerlighetens intresse
EU och de borgerliga staterna står just nu kanske inför krigets slut genom USA:s förhandlingar de – trots att de har investerat politiskt, ekonomiskt och militärt. De riskerar därmed att förlora de delar av den ukrainska ekonomin som de redan från början av kriget hade närt förhoppningar om att få kontrollera.
Vägen framåt för de europeiska monopolen, skriver PAME, är att dela sin krigsekonomi i två delar. Den ena handlar om att stärka det militära stödet till Ukraina så länge kriget pågår, och den andra om säkerhetsgarantier för tiden efter kriget, som ska innebära en fortsatt militär närvaro i landet efteråt. Samtidigt väntar man sig också utdelning från återuppbyggnaden av landet efter kriget.
Man drar slutsatsen att folken inte ska hysa några illusioner om att komplexa intressen, skiftande relationer inom imperialistiska allianser och överenskommelser mellan olika länders borgarklasser på något sätt ska kunna vara till fördel för folken i de respektive länderna.
En europeisk transnationell kapitalistisk union
PAME:s genomgång avslutas med att karakterisera EU som ”[en] europeisk transnationell kapitalistisk union” och man konstaterar:
”Det kapitalistiska system [EU]den tjänar kan endast störtas. Folkets självständighet handlar inte om att EU ska frigöra sig från sina konkurrenter eller om uppmaningar till EU att ta ställning. I stället handlar det om folkets egen självständiga kamp för sina egna intressen och behov – mot EU, regeringarna och bourgeoisien. […] folken i EU förväntas betala den tunga notan i form av blod, krigsbudgetar, flyktingar och krigsinblandning.
Den verkliga klasskampen i denna ’nya era’ av farlig upptrappning av de inter-imperialistiska konflikterna och krigskonflikterna, där EU står i främsta ledet, är kampen för att folken inte ska bli kanonmat, för att de inte ska hamna i kläm mellan imperialistiskt krig och en ’fred med pistolen mot tinningen’.
Genom sin kamp kan de störta imperialismens krigshetsande planer och befria sig från EU:s bojor och den kapitalistiska makt som försvarar dem. De kan bana väg för sin egen ’nya era’ – en era av solidaritet, fred, vänskap och jämlikt samarbete mellan folken.”
