UTRIKES I den georgiska staden Chiatura, där manganbrytning varit den dominerande industrin i över ett sekel, pågår en upptrappad konflikt mellan arbetare och företaget Georgian Manganese. Sedan bolaget stoppade verksamheten i början av 2025 och inledde en omstrukturering med uppsägningar som följd, har missnöjet vuxit. Nu har det blossat upp i en omfattande strejk.
Den 9 maj, på segerdagen mot fascismen, uttryckte arbetare från hela landet sitt stöd för gruvarbetarna. Demonstrationer ägde rum i flera regioner och kulminerade i en protestaktion i huvudstaden Tbilisi, där hungerstrejkande gruvarbetare samlades utanför regeringsbyggnaden och krävde ett direkt möte med premiärminister Irakli Kobakhidze.
Kraven är tydliga:
Utbetalning av innestående löner
Frigivning av tidigare gripna kollegor,
Officiell dialog med regeringen.
Flera hungerstrejkare hade vid tillfället varit utan mat i över två veckor, och flera hade förts till sjukhus på grund av försämrat hälsotillstånd. Arbetarna understryker att Chiatura inte bara är ett gruvområde, utan ett samhälle som nu riskerar att lämnas att förfalla – utan jobb, utan trygghet och utan politisk uppmärksamhet. Bolaget Georgian Manganese planerar att återuppta produktionen, men då med mindre personalstyrka efter genomförd omstrukturering – något som facket menar hotar både jobben och säkerheten i staden.
När kapitalet bestämmer
Strejken i Chiatura visar vad som händer när kapitalet bestämmer: samhällen förtvinar, löner försvinner, och arbetare lämnas att svälta utanför regeringsbyggnader i hopp om att bli hörda. Det är inte ett tekniskt problem – det är ett uttryck för den globala kapitalismens brutala logik. När arbetsköpare som Georgian Manganese behandlar städer som råvarukällor och människor som förbrukningsmaterial, återstår bara en väg för arbetarklassen: organisering och kamp. Att hungerstrejken ägde rum just på segerdagen mot fascismen är symboliskt – för fascismen och kapitalismen delar grundprincipen: människovärde är underordnat makt och profit.
Men solidariteten från hela Georgien visar att motståndet inte är isolerat. Arbetarklassen reser sig, oavsett om det sker i Chiaturas gruvor, Gazas ruiner eller Frankrikes fabriker. Vår uppgift är att knyta dessa kamper samman – i internationell solidaritet och revolutionär organisering.
Josef Brant
