UTRIKES En ny rapport från Ludwig Institute for Shared Economic Prosperity (LISEP) visar att majoriteten av hushållen i USA idag inte når upp till det som kallas för en ”minimal levnadsstandard” – det vill säga den ekonomiska nivå som krävs för att leva ett liv med grundläggande trygghet och välmående. Trots att USA:s bruttonationalprodukt växer, och arbetslösheten officiellt är låg, visar LISEP att den ekonomiska verkligheten för de flesta hushåll är en helt annan.
Under perioden 2022–2023 ökade levnadskostnaderna i USA med 8,6 %, samtidigt som den genomsnittliga köpkraften minskade med 3,6 %. För de 60 % av hushållen som har lägst inkomst innebär detta att man år 2023 behövde tjäna 29 000 dollar mer än vad man faktiskt hade tillgång till – för att ens uppnå minimikravet på vad LISEP definierar som en acceptabel levnadsstandard (MQL, Minimum Quality of Life).
Rapporten lyfter fram att traditionella ekonomiska indikatorer, såsom BNP och arbetslöshetssiffror, är djupt missvisande när det gäller den faktiska levnadsstandarden för vanliga människor. Enligt LISEP:s ordförande Gene Ludwig arbetar amerikaner hårdare än någonsin, men den ekonomiska tillväxten kommer inte dem till del. Istället ackumuleras vinsterna i toppen, medan den stora majoriteten halkar efter.
Forskarna varnar för att medelklassen i USA snabbt krymper, vilket riskerar att leda till ökad social oro. Analysen bygger inte bara på tillgång till basvaror som mat och boende, utan inkluderar också förmågan att betala för utbildning, sjukvård och annan nödvändig service för ett tryggt och värdigt liv.
Det kapitalistiska systemet har inte som mål att tillgodose folkets behov
Denna rapport bekräftar det som marxist-leninister länge påpekat: att det kapitalistiska systemet inte har som mål att tillgodose folkets behov, utan att ackumulera profit åt ett fåtal. När till och med i-ländernas arbetarklass inte längre kan uppnå en grundläggande levnadsstandard, trots hårt arbete och officiell ”tillväxt”, visar det hur systemet ruttnar inifrån.
Att den så kallade ”amerikanska medelklassen” eroderar är inget tecken på tillfällig kris – det är ett uttryck för kapitalismens strukturella oförmåga att fördela samhällets resurser rättvist. Så länge produktionsmedlen är i privat ägo, kommer också frukterna av arbetet att tillfalla kapitalägarna. Arbetarklassen i USA – liksom i resten av världen – har ingen annan väg än organisering, kamp och revolution.
