UTRIKES I Bolivia har massprotester och våldsamma sammandrabbningar utlösts av en djup ekonomisk kris, bränslebrist och ett kraftigt stigande matpris. Morales anhängare har blockerat landets viktiga vägar med krav på president Luis Arces avgång samt att Morales ska tillåtas kandidera i presidentvalet i augusti. I sammandrabbningar mellan demonstranter och polis har minst 19 personer skadats.
Vägblockaderna har orsakat allvarliga ekonomiska förluster: preliminära uppskattningar pekar på ett produktionsbortfall på över 42 miljoner bolivianos (motsvarande cirka 480 miljoner rubel). Samtidigt väcker terrorismanklagelserna oro för ytterligare polarisering och en fördjupning av den politiska krisen.
Makten kriminaliserar själva protesten
Anklagelser om ”terrorism” mot Evo Morales måste förstås i ljuset av klassmotsättningar och statens roll som borgarklassens verktyg. När massprotester hotar det ekonomiska och politiska etablissemangets intressen, svarar den borgerliga staten inte med dialog, utan med repression. Det är ett välbekant mönster: istället för att ta itu med folkets krav på ekonomisk rättvisa, försöker makten kriminalisera själva protesten.
Det faktum att arbetare, bönder och ursprungsfolk mobiliserar sig i vägbarrikader och krav på systemförändring visar att klasskampen i Bolivia lever. Morales återkomst är sekundär – det avgörande är att protesterna visar att folket inte stillatigande accepterar försämringar. För kommunister är det ett tydligt exempel på att revolutionära förhållanden börjar att mogna när massorna tar till kamp, oavsett om deras ledare för tillfället tillåts delta i val eller inte.
Josef Brant
