TÄVLING Delat andra pris i Rikpunkts skrivartävling om arbete går till Noa Haraldsson som skriver om pendeltågsvärdarna som försvann. Motivering: En bra beskrivning av hur jobbet kan bli omänskligt och skrämmande osäkert – och samtidigt skrivet med en bitsk humor!
Mitt första och, än så länge, enda “riktiga” jobb var som tågvärd på pendeltågen i Stockholm. Redan under anställningen fick jag reda på vilket kaos som väntade mig. Min roll var att ersätta de tågvärdar som nyligen slutat efter att ha fått beskedet att de snart skulle fasas ut och bytas ut mot kameror.
Till en början tänkte jag att det inte var allt för farligt. Men redan en vecka in, i min allt för korta fyraveckorskurs till introduktion, stod det klart för mig att detta var en helt galen idé. Kamerorna skulle betyda att föraren skulle ensam ta hand om 1500 människor om något gick snett, ovanpå det skulle föraren inte kunna komma åt dem som befann sig i den bakre enheten av tåget utan att gå ut i spårområdet. Föraren skulle tvingas att hålla fullt fokus hela arbetsdagen då denne varken kunde vila under färd eller vid perrong.
Sen anlände kamerorna. Eftersom det inte kom med tåget till att börja med var de tvungna att limmas på tågets utsida. Detta resulterade i att kamerorna föll av i tvätten då limmet inte var starkt nog. Kamerorna hade gigantiska döda vinklar och urusel upplösning. Detta var dock inget problem, då man ändå inte kunde se någonting på grund av att de täcktes av snö och is på nolltid. Något som heller inte gick att se var åt vänster och höger inifrån hytten, då dessa vinklar täcktes av de nya skärmarna som visade det enfärgade kameraflödet.
Kamerornas enda uppgift var att övervaka på- och avstigning så att det skedde säkert och att alla dörrar stängdes som de skulle. Istället gjorde de att sensorerna i citybanan inte såg några tåg och därför inte ville öppna glasdörrarna på perrongen. Men som vanligt har företaget en lösning.
Man nödöppnar helt enkelt dörrarna tills nödhandtagen faller av och företaget behöver anställa personal för att öppna från andra sidan.
Noa Haraldsson
Profittörerna bryr sig inte om passagerarnas säkerhet, de bryr sig bara om att minska kostnaderna. I det här fallet bidrar de till kulturen av psykologisk hot i kameraövervakning
Grattis Noah ✊👍