POLITISK KOMMENTAR Donald Trumps kryptiska uttalande, när han tillfrågades om evakueringen av trupper och diplomater från Mellanöstern – ”Ni får se själva, tack” – borde få varje arbetare att dra öronen åt sig. Det är inte bara ett exempel på den arroganta nonchalans som präglar den amerikanska borgarklassen. Det är ett varningstecken för att världen förbereds för en ny omfördelning av inflytandesfärer, resurser och arbetskraft – med krig som verktyg.
I bakgrunden ser vi hur USA:s representanter förhandlar med Iran om kärnteknik och sanktioner – utan framgång. Samtidigt meddelar Israels premiärminister att allt är redo för attacker mot Irans infrastruktur. Den israeliska statens roll som framskjuten imperialistisk utpost i regionen har aldrig varit tydligare.
Men vi marxist-leninister låter oss inte luras av motsättningarna inom borgarklassen. För medan USA rustar upp sina baser, gör Kina samma sak – men med andra medel. Kinas roll är central i detta spel. Det kinesiska kapitalet har investerat massivt i infrastruktur och energiprojekt i Iran – särskilt i olja och gas. Det är denna tillgång till energi, råvaror och exportmarknader som driver Kinas politik – inte någon solidaritet med det iranska folket. Dagens Kina är en kapitalistisk stormakt, där privata miljardärer inte bara är tillåtna, utan sitter i partikongressen. Deras ”kommunistiska parti” har tagit bort begreppet proletariatets diktatur ur sitt program, och talar istället om ”investeringsklimat”, ”traditionella värderingar” och ”modernisering”.
Iran, å sin sida, styrs av en reaktionär klerikal regim som krossar fackföreningar, strejker och arbetarprotester, och som – likt alla borgerliga stater – försöker stärka sin makt på arbetarens bekostnad. Att stödja Iran mot USA är lika meningslöst som att stödja USA mot Iran – båda är delar av den imperialistiska världsordningen, där kapitalets makt väger tyngre än folkens behov.
Vi ska inte stå bakom någon av dessa makter. Vi står med arbetarna i Iran som strejkar mot löner som inte räcker till mat. Vi står med arbetarna och folket i Palestina, i Libanon, i Irak – de som står i skottlinjen när imperialisterna rustar upp. Vi står med de kinesiska arbetare som strejkar mot bolagsledningar som är ”respekterade partimedlemmar”. Vi står med den amerikanska arbetarklassen som betalar med sina söner och döttrar för krig som förs för Chevron, Lockheed och Raytheon.
Kriget som de vill tvinga på oss att är inte vårt. Det är ett krig mellan kapitalister om resurser, dominans och marknader. Det är ett krig där båda sidor är fiender till proletariatet, både i sine egna länder och i resten av världen.
Josef Brant
