UTRIKES I ett försök att mobilisera befolkningen för ett kommande krig iscensätter Taiwans regering sina mest omfattande militära övningar på flera decennier. Under täckmantel av nationell försvarsförmåga tränas nu barn, arbetare och pensionärer i att reagera på bombanfall, skydda matlager och delta i civilförsvar. Samtidigt ökar inköpen av amerikanska stridsvagnar och långdistansraketer – med ett ackumulerat militärt köpsaldo på över 20 miljarder dollar.
Bakom talet om ”försvar av demokratin” döljer sig i själva verket en hård verklighet: Taiwans regering är en marionett för USA-imperialismen, och hela det så kallade ”försvaret” av ön är i grunden ett försvar av kapitalets intressen i Asien och Stillahavsområdet. Det är inte arbetarklassens trygghet som säkras, utan västs militära dominans i regionen.
Det taiwanesiska folket, med sin arbetarklass, används som gisslan och sköld i ett stormaktsprojekt de inte har någon kontroll över. Deras skattepengar, deras arbete och till slut deras liv, ska offras i ett proxykrig mellan USA och Kina – två imperialistiska makter med motstridiga intressen men samma mål: att exploatera arbetare och dominera marknader.
Medan folket tränas i flyktvägar till skyddsrum, hålls det tyst om vilka som tjänar på konflikten. Det är varken läraren i klassrummet eller arbetaren på fabriken – utan det militärindustriella komplexet, banker och techjättar i Washington, och deras lokala förlängningar i Taiwans regering och storföretag.
Kinas påtryckningar – genom så kallad gråzonskrigföring – är del i samma spel. Arbetarna på båda sidor av sundet ställs mot varandra, splittrade av nationalism och militarism, trots att de delar samma verklighet: de äger inget annat än sin arbetskraft, och förväntas dö för kapitalets vinst.
Taiwans regerings ”totalförsvar” är inget annat än en mobilisering av hela samhället för det imperialistiska kriget. Träningen av taxiförare till polisstyrkor och övningar i skolor och snabbköp visar inte på demokratiskt deltagande – utan på hur varje sektor militariseras i kapitalets tjänst.
Den enda kraft som kan förhindra kriget – eller stoppa det när det kommer – är den internationella arbetarklassen. Det är bara när kinesiska, taiwanesiska, japanska, amerikanska och europeiska arbetare vägrar att döda varandra för kapitalets räkning, som en verklig fred kan byggas. Inte genom USA:s baser. Inte genom Pekings retorik. Inte genom ”nationalt försvar”. Utan genom revolutionär internationalism.
