PARTIET Med affischer på particentralens skyltfönster påminner SKP Stockholm om USA:s bombningar av de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki med atombomber i augusti 1945. Kärnvapnens konsekvenser är inte bara ett åttio år gammalt minne utan en aktuell fara för stora delar av mänskligheten om kärnvapenstaterna använder dessa massförstörelsevapen som ett sista kort i ett imperialistiskt krig.
Andra världskriget som för Europas del slutade i maj 1945 för 80 år sedan, fortsatte fyra månader till i Asien. Det fascistiska Japan som inte gav upp fick 98 städer förstörda av allierade luftangrepp och Sovjetunionen som, överenskommet, förklarade Japan krig den 8 augusti och besegrade den japanska Guangdangarmén. Först 2 september 1945 erkände sig Japan besegrat inför Antihitlerkoalitionen.
USA:s sprängningar av atombomben över Hiroshima den 6 och Nagasaki den 9 augusti 1945 var inte militärt rättfärdigade utan tjänade syftet att utvisa USA som atommakt nummer ett. Man nöjde sig inte med en simulerad sprängning 16 juli, Trinity-testet i New Mexicos öken, utan effekten skulle testas i verkligheten. Hiroshima och Nagasaki står för alltid för ett brott mot mänskligheten och de få ännu levande av 300 000 offer som kallar sig hibakushas, för en förtvivlad kamp för bannlysning av kärnvapen.
1950 blev Stockholmsappellen mot atomvapen den första massprotesten mot det nya massförstörelsevapnet med runt 400 000 namnunderskrifter världen över, i väst och öst. I Sverige samlades 330 000 namn in, med aktivt deltagande i SKP:s samtliga grundorganisationer.
Sverige gav sent upp tanken på egna kärnvapen men anslöt sig till Ickespridningsavtalet NPT i slutet av 1960-talet. Detta avtal står och stampar och har varken kunnat förhindra nya kärnvapenstater eller vapnens modernisering och därmed effektivisering. Som NATO-land har Sverige begett sig in under krigsalliansens kärnvapenparaply, och DCA-avtalet med USA tillåter 16 USA-baser på svensk mark som inte behöver lämna någon innehållsdeklaration. Sverige har inte undertecknat FN:s konvention om kärnvapenförbud, initierat av unga medicinare i ICAN under en kvinnlig svensk ordförande från Angered, som har kunskap om ett kärnvapenkrigs medicinska följder. En oerhörd provokation för Europas folk är EU-kommissionens ordförandes pIan för Europas remilitarisering, Re Arm Europé-planen, som ska genomföras fram till 2030. Kostnaden på 800 miljarder euro ska EU-länderna och därmed det arbetande folket stå för. Lägg därtill att det i Europa hörs röster för egna kärnvapen i konkurrens med de amerikanska.
Denna politik som totalt ignorerar historisk kunskap och spelar med mänskligt liv för bevarandet av en kapitalism i ekonomiskt och moraliskt förfall påvisar att kamp för fred och kunskap om krigens orsaker är en förstahandsuppgift.
SKP Stockholm
