UTRIKES En spricka öppnar sig i den brittiska imperialismens ideologiska fasad: enligt en färsk opinionsundersökning genomförd av Onward och Merlin Strategy har över 40 procent av unga britter i åldern 25–34 år en positiv syn på kommunismen. Bland 18–24-åringar är siffran 32 procent. Detta sker i ett land som i generationer präglats av anti-kommunistisk propaganda, där varje försök till arbetarorganisering mötts med repression och varje röd idé smutskastats av både höger och socialdemokrater.
Men verkligheten biter sig fast: ungdomen lever i ett imperiums ruiner, i ett samhälle av otrygga anställningar, sönderslagen välfärd, skyhöga bostadspriser och politiskt förakt. De förväntas bära hela samhällets tyngd på sina axlar – men får varken trygghet, framtidstro eller inflytande i gengäld.
Kommunismen vinner – men fascismen lurar
Samtidigt uttrycker 25–28 % av ungdomarna en positiv inställning till fascism – en farlig utveckling, men inte oväntad. Kapitalets propaganda, krigshetsen, hetsen mot migranter och den permanenta krisen inom parlamentet har öppnat dörren för reaktionära lösningar. När socialdemokratin sviker och liberalismen visar sitt sanna klassförtryckande ansikte, står endast två krafter kvar som alternativ: kommunismen som den verkliga vetenskapliga alternativet och fascismen som kapitalets reaktion till att kommunism är enda verkliga alternativ.
Detta är ingen brittisk anomali – det är en global trend. I USA har över 30 % av unga också en positiv syn på kommunism. Det är ett tecken på att den kapitalistiska världsordningen förlorar sin ideologiska hegemoni trotts enorma resurser spenderade på propaganda och hätsk mot kommunism. Det liberala hyckleriet, där ett fåtal miljardärer äger hela planetens rikedom medan miljarder kämpar för bröd, mister sitt grepp om människors medvetande.
Undersökningen varnar för att unga inte längre känner sig representerade av ”liberal demokrati”. Det är inget att beklaga – det är en befrielse. Det parlamentariska systemet är ingen demokrati för folket, utan ett klassherravälde där valda politiker tjänar kapitalet och inte arbetarklassen. Unga söker nu verklig makt – inte rösträtt vart fjärde år, utan kontroll över sina arbetsplatser, bostäder, skolor och samhällen.
Detta är kommunisternas uppgift: att organisera denna gryende medvetenhet i revolutionär riktning, att bemöta fascismens lockelser med klassmedvetenhet och solidaritet, att visa att kommunismen inte är en idé från det förflutna, utan framtidens logik – byggd på vetenskap, jämlikhet och planerad ekonomi.
