UTRIKES FACKLIGT Fackföreningarna på Cypern har utlyst en landsomfattande strejk den 11 september efter att förhandlingarna med regeringen och arbetsköparna om höjd minimilön brutit samman. Strejken väntas lamslå stora delar av landets ekonomi.
Arbetsgivarorganisationen och handelskammaren har avfärdat strejken som ”utpressning” och ”ansvarslöshet”, och påstår att protesten kommer att få negativa konsekvenser för såväl företag som arbetare och samhällsekonomi.
Facken avvisar denna retorik och pekar på att de låga lönerna redan pressar arbetarklassen till fattigdom. Strejken kommer att beröra samtliga sektorer, däribland byggindustri, turism, offentlig förvaltning, utbildning, sjukvård, hamnar och media. Endast ett minimum av läkare, brandmän och poliser kommer att fortsätta arbeta under protesten. Fackföreningarna har dessutom varnat för att de kommer att vidta ännu kraftfullare åtgärder om kraven inte möts.
Kapitalets eget synsätt
Konflikten blottlägger den klassiska motsättningen mellan arbete och kapital: för arbetsköparna är varje krav på drägliga villkor ett hot mot ”konkurrenskraften”, medan det för arbetarna handlar om rätten till ett värdigt liv. Att strejken omfattar hela ekonomin visar att minimilönen inte är en isolerad fråga, utan en gemensam kampfråga för hela den cypriotiska arbetarklassen.
När arbetsköparnas organisationer stämplar fackens kamp som ”utpressning” avslöjar de i själva verket sitt eget synsätt: att arbetarna förväntas underkasta sig och sälja sin arbetskraft till vilket pris som helst. Generalstrejken på Cypern är därför inte bara en strid om några hundralappar mer i månaden, utan ett uttryck för en större kamp om vem som ska bära kostnaden för krisen – kapitalet eller arbetarklassen.
