KRÖNIKA I Nepal vill några byta kurs och komma närmare USA och dra ifrån Kina! Det är nästan inbördeskrig i landet med många döda och förstörda byggnader, och värre kan det bli. I Polen flög en rysk drönare (om det nu är sant) över landet, så nu är NATO upprörda och vill se åtgärder med hårdare tag och militarisering. I Qatar bombade Israel palestinier som man annars sitter och förhandlar med, medan folkmordet och svälten fortsätter.
Vi som skriver i Riktpunkt och följer kommunisternas linje skriver alltid att dessa fenomen som imperialismen föder kommer att vara slut när socialismen och kommunismen kommer. När monopolen slutar existera och kapitalismen är upplöst finns det inte längre någon mening med kriget. Ja, tänk om världen var kommunistisk!
Då skulle det inte finnas några chefer och anställda, samhället vore inte uppdelat i klasser efter varje individs ekonomiska ställning eftersom produktionsmedlen skulle ägas av hela samhället. Det kommer inte heller att finnas någon stat, utan i stället ett system av självstyre, utan militär, domstolar, polis, skattemyndigheter och andra sådana förtryckande instanser. Fred och samarbete skulle råda mellan olika nationer.
En början på det kunde vi se när de socialistiska länderna existerade i Europa. Men kunde man se att inkomstskillnaderna helt försvann i socialistiska länderna? Hade staten, armén och resten avskaffats? Nej, det hade det inte. Följaktligen hade de ännu inte skapat ”kommunism”.
Man kan undra om socialismen, som är det samhälle som föregår den klasslösa kommunismen, någonsin kan upprättas? Frågan är förstås besvarad: människorna upprättade den först en gång för drygt 110 år sedan i Sovjet, och lite senare i andra länder som exempelvis Kina, Bulgarien och Kuba Och det betyder att vi kan komma dit igen!
Dessa länder betecknades alltså som socialistiska. Socialismen är det skede när samhället gradvis försöker att övervinna de gamla produktionsförhållanden som gällde under kapitalismen. Det vill säga att produktionen av varor i syfte att sälja och göra vinst upphör, och att produktionsenheterna (som till exempel jordbruk och industrier) övergår i hela samhällets händer. Denna process sker varken omedelbart eller automatiskt.
Vissa av de socialistiska länderna kallades folkrepubliker för att det inte var bara kommunister som strävade efter socialism, utan också andra politiska rörelser som hade kommit överens med kommunisterna om att följa vägen till socialismen. I folkrepublikerna fanns det kvar privat egendom och små företag.
Men till skillnad från dagens realitet var både de socialistiska länderna och folkrepublikerna fast beslutna att främja fred i världen och undvika krig! Det inspirerade fredsrörelserna i hela världen att kämpa för fred. När de här ländernas politiska system kollapsade och motrevolutionen vann, så kollapsade också mycket av det som hade byggts i den övriga kapitalistiska världen, som t.ex. fredsrörelserna! Imperialisterna fick luft under vingarna och under en period på ca 30 år har de nu omvandlat världen till en krigsarena.
Därför ska man ta det från början. Intensifiera klasskampen, tvinga kapitalismen till reträtt, vinna över det orättvisa systemet! Kampen för fred är kamp mot kapitalismen. Genom att krossa kapitalismen främjas den fred vi alla kämpar för, baserad på rättvisa och jämlikhet. Freden har socialismen som grundval!
Panos Alepliotis
