UTRIKES FACKLIGT Federationen Rengō inleder 2026 års löneförhandlingar i Tokyo. Japans största fackliga sammanslutning, Rengō, som organiserar omkring sju miljoner arbetare, kräver en löneökning på minst 5 % i nästa års centrala avtalsrörelse. Kravet presenterades i Tokyo och gäller löner från april 2026.
För tredje året i rad driver Rengō på för höjningar som ska matcha den skenande inflationen. År 2024 uppnåddes en höjning på 5,1 % – den högsta på 33 år – men den reella köpkraften fortsätter falla, då prisökningarna överstiger löneutvecklingen. Ekonomer bedömer att nästa års löneökning realistiskt kan landa mellan 4 och 4,5 %, vilket skulle lämna arbetarna ännu en gång på efterkälken.
Fackledaren Tomoko Yoshino förklarade att målet är att ”stabilisera löner och priser för att undvika deflation”, men det ekonomiska trycket på små och medelstora företag, där 70 % av Japans arbetare är anställda, används som argument mot höjningar. Dessa företag pressas hårt av kronisk arbetskraftsbrist och stigande råvarupriser, medan de stora exportbolagen – Mitsubishi, Toyota, Hitachi – redovisar rekordvinster.
Japans arbetarrörelse står inför samma dilemma som i hela den kapitalistiska världen: produktivitetsökningar och vinster tillfaller kapitalet, medan lönerna används som “stabilisator” för marknaden. Banken av Japan följer löneförhandlingarna noggrant, inte för att försvara arbetarna, utan för att säkerställa den “balans” som krävs för fortsatt kapitalackumulation.
Att Rengō nu kräver 5 % visar ett växande missnöje under den disciplinerade japanska kapitalismen – där klasskampen länge hållits tillbaka under förevändningen av nationell harmoni. Men i takt med att reallönerna sjunker för trettonde året i rad, riskerar även den japanska arbetarklassens tålamod att ta slut.
Den verkliga stabiliteten kan inte skapas genom centralbanker och kompromisser – den kan bara byggas genom arbetarklassens enhet och makt över produktionsmedlen.
