UTRIKES Demokratiska republiken Kongo (DRK) har enligt Världsbankens senaste analys blivit ett av världens fattigaste länder, där mer än hälften av befolkningen lever i absolut fattigdom.
Ironiskt nog är DRK ett av planetens mest resursrika länder – landet står för cirka 75 procent av världens kobaltproduktion, en metall som är avgörande för elbilsbatterier och annan ”grön teknologi”. Ändå lever majoriteten av kongoleserna i misär.
Enligt rapporten dominerar Afrika den globala fattigdomsstatistiken: 23 av de 30 fattigaste länderna i världen finns på kontinenten. I länder som Mozambique och Malawi lever över hälften av befolkningen under existensminimum.
Det kongolesiska dilemmat blottlägger imperialismens grundläggande motsättning: naturens rikedomar töms av transnationella bolag, medan arbetare som bryter dem lever i hunger och sjukdom. De enorma tillgångarna på kobalt, guld och koppar har inte blivit ett verktyg för utveckling, utan ett byte i den globala kapitalismens råvarucykel, där västerländska koncerner och lokala oligarker skördar vinsten.
Krig, korruption och fattigdom i DRK är inte olyckor – de är funktioner i ett system som bygger på beroende och utsugning. Så länge arbetarna i Kongo bryter mineraler för Teslas och Apples vinster, kommer rikedomens glans att lysa endast över finanskapitalet, inte över dem som producerar den.
Det verkliga valet står inte mellan ”utveckling” eller ”hjälp”, utan mellan fortsatt imperialistisk plundring – eller proletariatets kontroll över landets resurser.
