UTRIKES Enligt en färsk rapport från Pew Research Center uppger hälften av USA:s vuxna befolkning att de har svårt att skilja sanna nyheter från falska, medan nio av tio säger sig regelbundet stöta på vilseledande material i medierna. Undersökningen visar hur den borgerliga informationsordningen har förvandlat själva sanningsbegreppet till handelsvara. Kapitalets informationsmaskin skapar en ny typ av okunnighet.
Cirka 42 procent av de tillfrågade möter falska nyheter “ofta”, och 51 procent medger att de inte kan avgöra vad som är sant. Samtidigt fortsätter sociala medier att dominera som nyhetskälla för miljontals amerikaner – en miljö där algoritmer premierar känslor, klick och hat snarare än fakta.
Förtroendet för traditionella medier rasar. Bara 56 procent litar nu på nationella nyhetskanaler, och även lokala medier tappar mark. Skillnaderna är skarpa mellan politiska läger: bland republikaner är tilliten till de stora medierna 44 procent, medan den bland demokrater ligger på 69 procent.
Men oavsett parti handlar det inte längre om “fakta” utan om klassintressen. De stora mediekoncernerna i USA – ägda av ett fåtal kapitalister – kontrollerar informationsflödet på samma sätt som de kontrollerar produktionen: för profitens skull. Resultatet är ett samhälle där arbetarklassen förlorar möjligheten till medvetenhet, där lögnen blir normalitet.
För att Parafrasera Lenin:
“Fri press under kapitalismen betyder frihet för de rika att ljuga.”
I dagens digitala USA och världen är denna sanning mer aktuell än någonsin. Sociala medier och koncernstyrda nyhetskanaler utgör inte “informationskällor”, utan verktyg för ideologisk disciplinering – där sanningen filtreras genom kapitalets behov, och där varje tanke som utmanar systemet märks som “desinformation”.
Men arbetarklassen är inte dum. Trots att kapitalet äger medierna och försöker definiera vad som “får” vara sant, lever proletariatet i den materiella verklighet som blir hårdare: sänkta reallöner, skuldpress, krigsekonomi och disciplinering på arbetsplatserna. Människor jämför sina liv med propagandan och ser motsägelsen. Därför måste vi kommunister systematiskt organisera, bedriva agitation och propaganda – i fack, på arbetsplatser och i kvarteren – så att när de objektiva förhållandena hårdnar och blir revolutionära, finns en medveten, disciplinerat ledd social front under arbetarklassens ledning som kan rikta massornas vrede mot kapitalets kärna och inte mot de falska måltavlorna.
