UTRIKES FACKLIGT Bangladesh drar tillbaka straffrättsliga åtal mot över 48 000 textilarbetare – åtal som restes under massprotester för höjd minimilön i Dhaka-området oktober–november 2023. Fabriksägare svarade då med tusentals polisanmälningar (”vandalism”, till och med ”mordförsök”), i praktiken ett skrämselvapen för att krossa facklig organisering. Bakom anmälningarna stod leverantörer knutna till 40+ internationella varumärken, däribland H&M och Zara.
Efter två års kampanj från fack och rättighetsorganisationer kom beslutet: den tillfälliga regeringen som tillträdde efter Sheikh Hasinas fall 2025 har nu ogiltigförklarat kvarvarande åtal.
Textilsektorn i Bangladesh omfattar runt 4 000 fabriker, över fyra miljoner arbetare och cirka 85 % av landets export. Som resultat av protesterna höjdes minimilönen från 8 000 taka (≈ 75 USD) till 12 500 taka (≈ 114 USD) – långt under fackens krav på 23 000 taka (≈ 196 USD) – och 13 % uppges fortfarande inte få ut ens den nya nivån. Fackledaren Kalpona Akter kallar beslutet ”en stor seger för arbetarna i Bangladesh, för fackföreningar världen över och för internationell solidaritet”.
Under arbetarklassens ledning
Att åtalen dras tillbaka är en konkret seger för klassolidariteten och ett bakslag för den repression som globala klädkedjors leverantörskedjor vilar på. Men segern är partiell: minimilönen ligger långt under en faktisk levnadslön, efterlevnaden brister, och varumärkena fortsätter pressa priserna uppifrån medan lokala kapitalister pressar lönerna nerifrån. Det avslöjar hela modellen: extremexploatering i fattiga länder för att mata konsumtionsvinster i rika länder.
Uppgiften nu är att fördjupa organiseringen på golvet och internationellt: bindande ansvar genom hela kedjan, fackliga rättigheter utan vedergällning, verklig levnadslön indexerad mot priser – och slut på blacklisting och falska åtal. Varje steg framåt har erövrats genom kamp; varje erövring försvaras likaså genom kamp. I grunden visar Bangladesh att ”självreglering” är ett borgerligt skämt: utan arbetarklassens makt och kontroll över produktionsmedlen kommer mervärdet fortsatt plundras. Här krävs en social front under arbetarklassens ledning – från fabrikerna i Dhaka till butikskedjorna i Europa – tills det inte längre är profit utan människans behov som styr produktionen.
