POLITISK KOMMENTAR Nu har miljötoppmötet COP30 avslutats och som vanligt med COP-mötena finns inte mycket att glädja sig åt. Nej, den heta frågan om en konkret plan för utfasning av fossila bränslen kunde inte lösas i konsensus, fast värdlandet Brasilsien och EU-länderna tryckte på. Både Saudiarabien, Nigeria, Ryssland och Kina vägrade.
Handlar det om att exempelvis Kina är bakåtsträvande och motvalls, och inte vill skärpa klimatarbetet eftersom man vill skydda energiproduktionen från sina kolkraftverk? Och hur är det med världens näst största utsläppsnation, USA, som inte ens var med på toppmötet? Är BRICS-länderna (bland andra Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Iran och Förenade Arabemiraten) progressiva på alla möjliga sätt och står fasta mot USA-imperialismen – fast de inte har greppat det här med miljön? Är EU:s ”gröna planer” kanske de enda som är progressiva och riktiga? Eller saknas det pengar för att hantera arbetet i för minskade utsläpp och klimatanpassning i fattiga länder?
Ja, man kan lätt bli förvirrad. Men om man ser på den ekonomiska bakgrunden är det hela inte så konstigt. De olika ländernas kapitalistklasser har helt enkelt olika intressen: i Saudiarabien är oljan basen för deras makt, i Ryssland naturgasen och i EU den ”gröna” tekniken. Det är klart att ingen vill avstå profiten till fördel för de andra – för varför skulle de kinesiska kapitalisterna stänga ner kolkraftverken och satsa på EU:s gröna teknik; det vore ju en förlustaffär som heter duga. Visst ligger Kina i framkanten och utvecklar sin egen batteriteknik – och den dag som den är basen för det kinesiska kapitalets profit och de andra energiproducenterna har tappat sin position får vi höra annat ljud i skällan.
Under tiden vet vi vad det finns för nackdelar med fossila bränslen i klimathänseende. Men vi vet också att grön teknik i kapitalets händer kan vara livsfarligt – se bara på Senior Materials utsläppsplaner i Eskilstuna och fiaskot med Northvolt där flera arbetare dog för att möjliggöra vinsten. Eller tänk på den uranbrytning som ska möjliggöra en kärnkraftsdriven krigesekonomi… och det är bara vad som sker hos oss i Sverige: de miljöskador som är resultatet av rovdrift på dyrbara batterimetaller i Afrika ligger förstås på en helt annan nivå. Även de allra bästa alternativen till den fossila energin, som solenergi och vindkraft, exploateras på ett sådant sätt att de leder till miljöproblem med erosion, ohanterligt avfall och negativ inverkan på djurskötsel, jordbruk och skogsindustri.
Det är möjligt att fossil energi just nu är farligare än allt detta. Men det är mer än sannolikt att utfasningen av den fossila energin under kapitalets ledning skulle försätta oss i nya problem av lika stort allvar – om den ens skulle vara verklig, och inte bara en dimridå av ord (för exempelvis batteritekniken kräver ju fortsatt stora energiinvesteringar av traditionellt slag). Därför måste kampen för en hållbar miljöpolitik förenas med kampen för socialismen – så att de extrema riskerna med all energiproduktion kan hållas inom acceptabla gränser som mänskligheten kan hantera, och så att profiten försvinner ur ekvationen.
Det kan inga COP-möten ordna åt oss, och vi behöver inte bli besvikna på deras oförmåga till handling. Istället måste vi organisera kampen för ett annat samhälle för att rädda båda människor och miljö!
Marina Weilguni
