PARTIET Förra helgen träffades delegater från 26 kommunistiska och arbetarpartier i Aten, med Greklands Kommunistiska Parti (KKE) som värd och initiativtagare, för att hedra den stora socialistiska Oktoberrevolutionens 108-årsdag. På temat “Oktoberrevolutionens tidlösa budskap i vår nutida kamp för socialism, under en situation med imperialistiskt krig” presenterade närvarande delegater sina partiers bidrag.
I denna tid av ökande antikommunistisk propaganda och repression måste den stora socialistiska Oktoberrevolutionens lärdomar och löften hållas högt. Oktoberrevolutionen var startskottet för en ny historisk epok, den socialistiska revolutionens epok. Som Turkiets Kommunistiska Partis (TKP) generalsekreterare Kemal Okuyan förklarade i sitt tal till mötet:
“I dag samlas vi för att diskutera en av de mest avgörande vändpunkterna i mänsklighetens historia — kanske den mest avgörande av alla. Oktoberrevolutionen var gryningen till en ny epok. Vi hävdar att denna epok inte har avslutats; den avbröts bara tillfälligt av den kapitalistiska klassens samlade motoffensiv.”
Att 26 kommunistiska partier kan samlas och dela sina lärdomar av Oktoberrevolutionen, och genom detta bekräfta sin revolutionära ställning, är av stor betydelse i en tid som präglas inte bara av hårdför antikommunism, utan också av opportunistiska strömningar inom den internationella kommunistiska rörelsen.
SKP:s tal på Oktoberrevolutionens 108-årsdag
SKP:s internationella sekreterare Karl Gunnarsson berörde detta ämne i sitt tal till mötet, och lyfte fram den Andra Internationalens splittring och Bolsjevikernas revolutionära ställning som högst aktuell i nuläget. Riktpunkt publicerar här Karls tal i sin helhet:
Kära kamrater,
På uppdrag av Sveriges Kommunistiska Parti vill jag tacka Greklands Kommunistiska Parti för att ha arrangerat detta viktiga och högaktuella möte, och även för deras gästfrihet.
Den stora Oktoberrevolutionens betydelse går inte att överskatta, eftersom ingen annan händelse någonsin har främjat ställningen för världens arbetande folk lika mycket. Den stora Oktoberrevolutionen, och Bolsjevikpartiets roll i dess genomförande fortsätter 108 år senare att lysa upp vägen för dem som är engagerade i kampen för socialism, med en rikedom av lärdomar att dra från dess framgång.
Oktoberrevolutionen bevisade utan tvivel att arbetarna kunde ta makten i egna händer och bygga en socialistisk arbetarstat. Inte nog med det, utan det tog Sovjetunionen inte ens 40 år att gå från att vara ett land där endast en minoritet var läskunnig till att bli den första rymdmakten. Detta trots att arbetarstaten växte upp ur det Första världskrigets förstörelse, led under utländska interventioner under det efterföljande inbördeskriget och invaderades av Nazitysklands krigsmaskin under det Andra världskriget. Det sovjetiska folkets stora uppoffringar och mod i kampen mot den fascistiska odjuret kommer aldrig att glömmas. Inte heller det faktum att det socialistiska Sovjetunionen var avgörande för segern över fascismen för 80 år sedan.
Efter kriget var själva existensen av Sovjetunionen en viktig faktor för att förbättra arbetarklassens villkor i Sverige. Stormakten i öst, och det faktum att den var ett levande bevis på att ett verkligt alternativ till kapitalismen existerar, var en tung faktor på alla möten mellan arbete och kapital. Detta stärkte inte bara fackföreningarna i deras kollektiva förhandlingar, utan måste även ses som en drivkraft för uppbyggnaden av det svenska välfärdssystemet.
Oktoberrevolutionen är rik på lärdomar om vad arbetarklassen kan åstadkomma när den har tagit makten. Den är lika rik på lärdomar om kampen före den revolutionära segern. Bolsjevikernas ställning under Första världskriget är fortfarande högst relevant idag. Konfronterade med den imperialistiska slakten 1914–1918 vägrade Bolsjevikerna att gå den väg som så många andra partier i den Andra internationalen valde, nämligen att stödja hemlandets nationella kapital, som om det skulle vara bättre än dess konkurrenter i det imperialistiska systemet. Lenin karaktäriserade istället utan tvekan kriget som “ett imperialistiskt rövarkrig” från Rysslands sida, givet regeringens kapitalistiska natur. Lenin betonade dessutom att det revolutionära proletariatets uppgift var att omvandla det imperialistiska kriget till ett inbördeskrig, för att rikta massornas missnöje – som orsakats av militära nederlag, hunger och repression – mot den ryska borgarstatens makt.
I detta sammanhang är det värt att påpeka att utvecklingen av rysk kapitalism låg långt efter de stora makternas. Om Bolsjevikerna hade intagit en chauvinistisk snarare än en revolutionär hållning, som många partier i den Andra internationalen gjorde, skulle de inte ha brutit den imperialistiska kedjan, som de faktiskt gjorde, utan istället stärkt dess svagaste länk. Detta är högst relevant i en tid då många partier inom den kommunistiska rörelsen inte ser imperialismen som ett system, utan som något som varje enskilt land kommer till i en viss utvecklingsfas, där ett land går från att vara kapitalistiskt till att vara imperialistiskt. Högst sällan presenteras objektiva kriterier för denna uppfattning, vilket gör den vetenskapligt tveksam – för att ta ett exempel: vid vilken punkt i processen av koncentration och centralisering av kapital övergår ett kapitalistiskt land till imperialism?
Denna syn på imperialismen öppnar dörren för att betrakta kapitalistiska länder inte bara som “progressiva”, utan till och med som “anti-imperialistiska”, vilket ger dem en karaktär av vad man kan kalla ett “mindre ont” i vad som i verkligheten är en inter-imperialistisk kamp. Detta leder till stöd för vissa nationella borgarklasser mot andra och därmed att man väljer sida i imperialistiska konflikter. I praktiken innebär detta att klasskampen och revolutionen lämnas åt sidan, och istället ges arbetarklassen illusionen av att deras intressen kan representeras av kapitalets regering så länge det är rätt regering, eller åtminstone en regering i opposition mot ett större ont. Denna syn på imperialismen och staterna inom dess system kan i slutändan inte vara annat än ett övergivande av den revolutionära kampen.
Den revolutionära kampen och bolsjevikernas seger fortsätter att inspirera oss, men låt den också påminna oss om att revolutionen kräver att det kommunistiska partiet organiseras för detta specifika ändamål. Tillämpningen av revolutionär teori måste genomsyra partiet hela tiden; en revolutionär hållning och organisation som har gått förlorad kan inte återupplivas på ett ögonblick när situationen plötsligt blir mogen för revolution. Partiet måste arbeta för att skapa en revolutionär situation, stärka och organisera arbetarklassen, inom den skapa klassmedvetenhet och kämpa för uppbyggnaden av parallella maktstrukturer. Allt tillfälligt övergivande av principerna för revolutionär kamp riskerar att bli permanent.
Med detta i åtanke hedrar vi Bolsjevikpartiet och de arbetare, bönder och soldater som tog på sig rollen som revolutionärer i Ryssland för 108 år sedan. Vi hedrar Lenins ovärderliga bidrag till den stora Oktoberrevolutionen, hans ledarskap och teoretiska arbete, som fortfarande vägleder vår kamp mer än ett sekel efter hans död.
Karl Gunnarsson
Internationell sekreterare SKP
