UTRIKES USA:s president Donald Trump har i ett tal vid American Business Forum utropat att han “inte kommer att tillåta kommunism i någon form i landet”. Uttalandet kom bara dagar efter att socialdemokraten Zohran Mamdani valts till borgmästare i New York – en händelse som väckt stor uppmärksamhet.
Trump sade inför publiken:
“Beslutet som står inför varje amerikan kan inte vara tydligare: vi måste välja mellan kommunism och sunt förnuft. De kommunister, marxister, socialister och globalister som styrt har lämnat efter sig katastrof – inte framgång.”
Trump lovade att USA under hans ledning “aldrig kommer att bli ett kommunistiskt land” och beskrev demokraternas politik som ett “ekonomiskt mardrömsscenario”, i kontrast till vad han kallade sitt eget “ekonomiska mirakel”.
Uttalandet tolkas som ett direkt svar på den växande vänsterströmningen i landet, där allt fler unga amerikaner uttrycker sympati för socialistiska idéer och facklig organisering. Trumps ord sammanfaller också med att hans regering intensifierar repressiva åtgärder mot organisering, fackligt kamp.
Trumps ord blottlägger den reaktionära paniken inom USA:s härskande klass. I takt med att den sociala krisen fördjupas och arbetarklassen radikaliseras, försöker borgerskapet återuppliva antikommunsimens gamla spöke – ett desperat försök att försvara ett system som allt färre tror på.
Som Lenin en gång skrev, möter Trump den växande sympati för kommunistiska idéer med den mest rasande vrede, det mest ursinniga hatet. Trumps utspel är just ett sådant tecken på ett kapitalets reaktion, där makten fruktar inte vapnen i arbetarklassens händer – utan idéerna i dess medvetande.
Trumps tal blir därmed också en studie i borgerlig cynism. I det rikaste landet i världen – med miljoner hemlösa, högst antal intagna i genomtiderna, arbetare utan rätt till sjukvård, en brutaliserad polisstat och finansbolag som köper upp bostäder medan proletariatet trängs bort från det mest grundläggande: bostad, mat, vård, skola – talar han om ”sunt förnuft” och varnar för ett ”mardrömsscenario”. Man kan påstå att många i USA redan känner sig leva i det mardrömsscenariot. Men den verkliga mardrömmen är inte arbetarklassens kamp för ett värdigt liv, utan borgarklassens skräck för att exploateringen ska upphöra. För kapitalet är den största skräcken ett samhälle där produktionen inte längre styrs av profit, utan av människans behov – det vill säga just det perspektiv som kommunismen öppnar.
