UTRIKES USA befinner sig mitt i en av sina längsta nedstängningar av statsapparaten, till följd av att kongressen inte kan enas om en budget. Regeringens nedstängning har pågått i över 30 dagar och bland annat håller finansieringen till det viktiga understödsprogrammet SNAP på att ta slut. Omkring 42 miljoner amerikaner riskerar att förlora sitt livsmedelsstöd från och med 1 november. Samtidigt vägrar Trump-administrationen att använda reservfonder.
Medan miljoner amerikaner hotas av hunger satsar regeringen miljontals dollar per dag på militär upptrappning mot Venezuela. En enorm amerikansk flottstyrka, officiellt för ”antidroginsatser” , har placerats i Karibien. Sedan augusti har insatsen redan kostat över 600 miljoner USD. Under förevändningen att bekämpa ”narkoterrorism” har minst 60 personer dödats i extrajudiciella attacker, många av dem fiskare från Venezuela, Colombia och Trinidad.
Bakom upptrappningen ligger strategiska intressen: Venezuelas enorma oljereserver. Precis som tidigare administrationer ser Trump-regeringen Maduros styre som ett hinder för USA:s kontroll över världens största bevisade oljetillgångar. Konfrontationen är också en del av en större geopolitisk strategi där Latinamerika betraktas som USA:s intressesfär. Syftet är att återupprätta dominans, och bestraffa regeringar som motsätter sig USA:s ekonomiska modell. Dessutom vill man förhindra inflytande från Ryssland och Kina.
Kontrasten är brutal: inrikes svält och indragen välfärd, samtidigt som miljontals dollar varje dygn går till militära hot utomlands. Den amerikanska regeringen prioriterar makt, olja och hegemoniska ambitioner framför sina egna medborgares grundläggande behov.
Kamp mot USA-imperialismen betyder inte stöd till Maduro
USA vill givetvis pressa Maduros administration att fortsätta ge fördelar till det US-amerikanska kapitalet och kanske skapa en spricka i regimen, så att öppet USA-vänliga politiker kan komma till makten. Det är i detta sammanhang viktigt att se att Venezuelas regim inte står för en positiv utveckling för arbetarklassen, och att protester mot USA-imperialismens angrepp inte innebär att man måste ställa sig bakom Maduro.
Det venezuelanska kommunistpartiet PCV betonar att folket i Venezuela är drabbat av en djup politisk, ekonomisk och social kris orsakad av den antifolkliga och arbetarfientliga politik som förs aav det venezuelanska socialistpartiet PSUV. Arbetarklassen har utarmats med miserabla löner och pensioner. Därtill kommer förföljelse, repression och kriminalisering av fackliga ledare, politiska och sociala aktivister samt försvarare av mänskliga rättigheter och journalister.
Motstånd mot USA-imperialismen och dess planer för militära aktioner i Venezuela innebär inte en uppslutning i en fiktiv ”nationell enhet”, utan att folket sätter socialismen på dagordningen.
