UTRIKES Trots EU:s sanktioner mot Ryssland har importen av rysk flytande naturgas (LNG) till Belgien skjutit i höjden. Via LNG-terminalen i Zeebrugge har det ryska bolaget Novatek, genom dotterbolaget Yamal LNG, levererat omkring 35,2 terawattimmar gas under de sju månaderna efter transitförbudet som trädde i kraft den 27 mars. Under motsvarande period tidigare år låg nivån runt 20 TWh – en ökning med mer än två tredjedelar.
Bakgrunden är att EU:s 14:e sanktionspaket förbjuder omlastning och vidareexport av rysk LNG från EU-hamnar till tredje land, framför allt asiatiska kunder. Men eftersom gasen inte längre får skickas vidare, leds större volymer rakt in i det europeiska gasnätet via belgisk infrastruktur. Belgiska medier rapporterar dessutom att värdet av LNG-importen från Ryssland tredubblades i juli–augusti jämfört med året innan, något som bekräftats av landets centralbank.
Officiellt presenteras transitförbudet som ett första steg mot ett totalt stopp för rysk gas från 2027. I praktiken innebär det att samma ryska gas nu i högre grad hamnar direkt på EU-marknaden, medan energibolag och terminaloperatörer i länder som Belgien säkrar sina intäkter. Resultatet blir en sorts sanktionsteater: på pappret tal om hård kurs mot Moskva, i verkligheten fortsatt beroende av rysk fossilgas – bara med andra logistiska flöden och marginaler.
Imperialistiskt fars
För arbetarklassen i Europa förändrar detta ingenting i grunden. Gasen förblir ett spekulationsobjekt på energimarknaden, där priser och leveranser styrs av koncernernas vinstintressen och av EU-institutionernas spel. Samma politiska ledning som predikar ”värderingar” och ”energiomställning” accepterar utan problem att rysk flytande gas fortsätter flöda in i nätet, så länge det sker på ett sätt som gynnar det europeiska kapitalet.
Det mest avslöjande i denna imperialistiska fars är att rysk rörgas fortsatte flöda genom Ukraina till EU långt efter krigsutbrottet 2022 — med transitavgifter utbetalda, medan hundratusentals arbetare slets sönder vid fronten. Flödet stoppades först nyligen, inte för att någon härskande klass sörjde de döda eller ville bryta fossilberoendet, utan därför att andra kapitalgrupper – inte minst i Belgien – vill maximera sina marginaler på flytande. Resultatet: samma ryska gas, dyrare transportväg, högre vinster, och notan skickas till arbetarklassen. Det är kapitalismens verkliga ansikte bakom sanktionsretoriken: kriget som affär, energi som spekulation och moralen som kuliss.
