UTRIKES År 2024 stod omkring 250 miljoner barn i världen utanför skolan, trots årtionden av löften om ”utbildning för alla”. Det visar nya siffror från UNICEF. Särskilt katastrofal är situationen i länder med låga inkomster, där vart tredje barn i skolålder inte går i skolan. I rika länder handlar det om en liten minoritet – klassklyftorna är globala och brutalt synliga i utbildningsstatistiken.
Mer än hälften av alla barn som inte går i skolan lever i Afrika söder om Sahara. I Nigeria står över 20 miljoner barn utanför undervisning, i Etiopien mer än 10 miljoner, och liknande mönster återkommer i flera länder i regionen. I stater präglade av krig och politisk instabilitet når krisen extrema nivåer: där saknar i genomsnitt vart tredje barn tillgång till skola över huvud taget.
Efter två decennier har det globala framsteget i praktiken stannat av. Sociala och ekonomiska klyftor, könsdiskriminering och fattigdom gör att flickor och barn från arbetarklassens fattigaste skikt fortfarande stängs ute. Unesco konstaterar att antalet barn utanför skolan bara minskat med omkring en procent på nästan tio år, trots FN:s mål om inkluderande utbildning. Orsakerna är kronisk underfinansiering, skuldkriser, åtstramningspolitik och en imperialistisk världsordning där resurser tas ut ur de fattigaste länderna snarare än tillförs.
UNICEF pekar på hur skolstängningar, väpnade konflikter och återkommande humanitära kriser slår sönder redan svaga utbildningssystem. I flera länder har dessutom privatiseringar och skolavgifter gjort utbildning till en vara som säljs på marknaden i stället för att garanteras som en rättighet. Där familjer tvingas välja mellan mat och skolgång, vinner hungern alltid.
Kontrasten mot de rika länderna är tydlig: i exempelvis Ryssland beräknas mindre än två procent av barnen stå utanför den grundläggande skolgången, en nivå som liknar höginkomstländerna i stort. Men också där används skolan för att reproducera den rådande ordningen, inte för att frigöra arbetarklassen – skillnaden är att barnen åtminstone sitter i ett klassrum.
Under kapitalismen är rätten till skola inte är en rättighet
När en kvarts miljard barn ställs utanför skolan handlar det inte om ”misslyckad politik” i abstrakt mening, utan om ett system där profit, skuldbetalningar och militär upprustning prioriteras framför utbildning, hälsa och trygghet. Under kapitalismen är rätten till skola inte är en rättighet men är underordnad profit, budgetdisciplin, IMF-program och de kapitalisternas skattesänkningar. Priset betalas av ett helt släkte barn som nekas det mest grundläggande – möjligheten att lära sig läsa, skriva och organisera sig.
