UTRIKES Ledande fackliga organisationer i Frankrike har aviserat en ny strejk vid Louvren i Paris från den 15 december 2025. Personalens missnöje handlar om kritisk personalbrist, återkommande tekniska fel och den alltmer nedgångna infrastrukturen i världens mest besökta museum, rapporterar Le Parisien.
I en officiell skrivelse till kulturminister Rachida Dati beskriver facken krisen som systemisk. Bristen på vakter och problemen i de tekniska systemen gör att ledningen regelbundet tvingas stänga utställningssalar. Arbetarna pekar på en orimlig arbetsbelastning och motsägelsefulla direktiv från ledningen som gör det omöjligt att ge besökarna en säker och kvalitativ service. De kräver omedelbara förhandlingar med myndigheterna och att nya permanenta tjänster skapas inom säkerhets- och bevakningsarbetet.
Spänningarna har också förstärkts efter ett stort rån den 19 oktober, då smycken värda 88 miljoner euro stals från den berömda Apollongallerian. Facken kopplade då händelsen direkt till nedskärningar i säkerheten, och väktare vägrade gå på sina pass tills problemen togs på allvar. Museichefen Laurence des Cars har lovat att installera hundra nya kameror till 2026 och att utse en säkerhetssamordnare, men enligt personalen är läget fortfarande akut.
I slutet av november inträffade dessutom en allvarlig vattenläcka i biblioteket vid avdelningen för egyptiska antikviteter. Ett fel i en åldrad vattenanläggning ledde till översvämning som skadade hundratals böcker om egyptologi.
Ett försvar av inte bara arbetsvillkor utan också av samhällets gemensamma kulturarv
Konflikten visar hur även kulturinstitutioner – som ofta används som symboler för nationell prestige – pressas av samma borgerliga åtstramningslogik som slår mot vård, skola och kollektivtrafik. När staten och ledningen försöker hålla uppe fasaden utan att investera i arbetarna och underhåll tvingas arbetarna bära ansvaret för både säkerhet och drift. Strejken blir därmed ett försvar av inte bara arbetsvillkor utan också av samhällets gemensamma kulturarv – mot en politik som låter förfallet gå före de nödvändiga fasta jobben.
