MILJÖ I takt med att vi använder mer plast i samhället ökar mängden mikroskopiska plastpartiklar i miljön, skriver Dagens Nyheter och hänvisar till studier som visar att det nu finns mikroplast över nästan hela planeten; i djuphavet och uppe på Mount Everest – och i de flesta av kroppens vävnader.
Naturligtvis finns enorma kapitalintressen bakom plastens spridning in i våra liv och kroppar, och därför säger man också att hälsoeffekterna på människan är oklara, kanske är det inte så hälsofarligt alls…. men många vetenskapliga artiklar visar att de flesta djur innehåller mikro- och nanoplast, och att det bland annat kan leda till störd reproduktion och ökad risk för cancer. Så, eftersom även människan är ett djur, vore det ju konstigt om inte även vi skulle vara illa ute.
Sen listar man upp var vi får i oss plastpartiklarna. Ingen blir väl förbluffad över att vi andas in partiklar från bildäck, eller att mat i plastförpackningar eller på engångstallrikar och muggar med plastskikt gör att vi äter plast. Inte heller är det ägnat att förvåna att alla köksredskap av plast ökar partikelmängden i våra kroppar. Fiskar och skaldjur som ätit mikroplaster i havet överför dem till våra kroppar, och det gör havssalt också. Våra kläder släpper ifrån sig partiklar i tvättmaskin och torktumlare som vi sedan kan andas in eller dricka upp i kranvattnet…. Ja, listan är ändlös.
Vi uppmanas sedan att välja smart med glasförpackningar och papper, bättre köksredskap och mer bilfria vägar till jobbet. Som vanligt läggs ansvaret på individen, som knappt längre vet vare sig ut eller in i den djungel av miljörelaterade råd man ska navigera.
Kollektiva lösningar?
Låt oss föreslå några kollektiva lösningar: fungerande och bra kollektivtrafik minskar omedelbart partikelhalten i luften längs våra vägar, liksom tågtransport av varor som inte körs omkring på rullande lager för att komma till fabriker och butiker ”just in time”. Sälj drycker i glasflaskor, och förbjud plasten – det gäller också köksredskap och engångstallrikar och bestick. Ge oss kortare arbetsdagar, så att vi kan laga mat från grunden istället för att värma ultraprocessad mat med massor av plastpartiklar från tillverkningsprocessen.
Den här listan kan också göras ändlös, och den går inte att implementera, eftersom oljeindustrin ser sin nästa kassako i plastproduktionen istället för i genereringen av energi. Eftersom bilindustrins fordonsförsäljning är beroende av en sparsam och dyr kollektivtrafik. Eftersom lagerhållning av tågtransporterat gods inkräktar på profiten. Och eftersom vi jagas runt i vår vardag så att vi inte hinner handla medvetet i butiken eller skulle ha tid för att köpa mat i lösvikt ens om det fanns.
Därför är det nödvändigt att vi inte låter oss jagas runt så mycket att vi inte ens kan organisera motståndet – ett motstånd som inte kan nöja sig med miljöförtecken och personliga beslut, utan som måste leda till ett samhälle med en gemensam strategi för att främja människors liv och hälsa.
I det fall vi alltså skadas av mikroplaster lika mycket som de andra djuren gör.
