UTRIKES FACKLIGT Portugal står inför sin första landsomfattande generalstrejk sedan 2013. Den 11 december har de stora fackliga centralorganisationerna CGTP och UGT utlyst en gemensam nationell strejk i protest mot regeringens planerade arbetsmarknadsreform. Beslutet bröt fram efter att förhandlingarna med den högercenterregering som leds av premiärminister Luís Montenegro kört fast.
Reformpaketet, kallat ”Arbete XXI”, presenteras av regeringen som ett nödvändigt steg för tillväxt och ökad ”flexibilitet” på arbetsmarknaden. Facken beskriver det i stället som en social tillbakagång. Kritiken riktas särskilt mot förenklade uppsägningar, en utvidgning av övertidssystem och försvagade skydd för moderskap. Fackliga företrädare menar att lagförslaget skrivits i arbetsköparnas intresse och riskerar att pressa ned arbetarnas trygghet och lönekraft.
Det är första gången på tolv år som de två största fackliga konfederationerna går fram gemensamt i en sådan aktion. Senast skedde det under den djupa finanskrisen då Portugal stod under hård styrning av internationella kreditgivare. Regeringen försöker tona ned konfliktens legitimitet och hävdar att det saknas skäl att ”stoppa hela landet”, men facken har aviserat demonstrationer i 15 distrikt.
Strejken väntas slå hårt mot transporterna. Lissabons tunnelbana uppges stänga helt under dagen. Flygbolaget TAP har förhandsinställt alla avgångar den 11 december och erbjuder ombokning. Fack bland kabinanställda varnar för att flygtrafiken kan bli näst intill omöjlig i hela landet. Färjetrafiken begränsas kraftigt och ska enligt uppgifterna bara gå i rusningstid med kraftigt reducerad turtäthet.
Även skolor, sjukhus och kommunala tjänster väntas påverkas. Prognoser antyder att upp till hälften av Portugals arbetsföra befolkning kan delta i strejken, vilket riskerar att skapa omfattande störningar i julhandelsperioden. Protesterna inom vård och rättsväsende uppges dessutom fortsätta även den 12 december.
Generalstrejken visar att arbetarklassen i Portugal vägrar låta ”flexibilitet” bli kodord för billigare uppsägningar, mer övertid och svagare sociala rättigheter. När regeringen försöker flytta krisens och konkurrensens kostnader till lönearbetarna svarar facken med den tyngsta kollektiva kraften de har: att stanna produktion, transporter och samhällsservice – och därmed påminna om vem som faktiskt får landet att fungera.
