UTRIKES FACKLIGT Efter Portugals första generalstrejk (rapporerad av Riktpunkt) på mer än tio år tvingas den center-högerledda minoritetsregeringen signalera reträtt i sin arbetsrättsreform. Regeringen vill driva igenom förändringar i över hundra artiklar i arbetslagstiftningen, med motiveringen att det ska ”öka produktiviteten och tillväxten”. Fackföreningarna ser i stället ett paket som systematiskt gynnar arbetsköparna på arbetarklassens bekostnad. Generalstrejken den 11 december, utlyst av de två stora centralorganisationerna CGTP och UGT, blev den första sedan 2013 och skakade regeringen.
Efter strejken mötte arbetsmarknadsministern Maria do Rosário Ramalho ledningen för UGT och meddelade att regeringen är beredd att ”nå en kompromiss”. Hon betonade inför pressen att det inte handlar om att backa, utan om att ”närma positionerna” i förhandlingar. UGT:s generalsekreterare Mário Mourão kallade mötet en ”positiv omstart” och uttryckte försiktig optimism kring regeringens vilja att justera lagförslaget. Förslaget fortsätter nu att behandlas i trepartssamtal mellan arbetsköparorganisationer och fack innan det går vidare till parlamentet.
Kärnan i reformen består dock: lättare att avskeda med ”saklig grund” i små och medelstora företag, friare möjligheter att lägga ut arbete på underentreprenörer samt inskränkningar av rättigheter kopplade till exempelvis föräldraskap – som att begränsa rätten till flexibel arbetstid för ammande mödrar till två år. EU:s statistikbyrå Eurostat pekar på att Portugals produktivitet per arbetad timme ligger kring 80 procent av EU-genomsnittet, och OECD pressar på för ”flexibilitet” med argumentet att nuvarande regler skyddar fasta jobb men driver unga arbetare in i otrygga kontrakt. Samtidigt markerar extremhögerpartiet Chega att det kan dra tillbaka sitt stöd om reformen urvattnas för mycket – ett tryck från höger som regeringen väger in.
Det är tydligt att produktivitetsretoriken fungerar som ideologiskt täckmantel för en klassattack: under paroller om ”tillväxt” och ”modernisering” vill borgarklassen sänka kostnaden för arbetskraft, göra det lättare att kasta ut arbetare och splittra kollektiva rättigheter. Generalstrejken visar att den portugisiska arbetarklassen fortfarande har kraft att lamslå landet när den mobiliserar sig, men risken är att kampviljan kanaliseras in i ”social dialog” där små kosmetiska ändringar säljs som seger medan huvudlinjen – försvagade rättigheter och ökad utsugning – ligger fast. För att stoppa den här typen av reformer krävs att fackföreningarna agerar som en samlad social front under arbetarklassens ledning, inte som förhandlingsbiljett åt en regering som försöker balansera mellan EU, storföretag och extremhöger.
