UTRIKES I Rumänien har den högerliberala oppositionskraften ”Sammanslutningen för Rumäniens räddning” (USR) lagt fram ett lagförslag som syftar till att i praktiken förbjuda kommunistisk verksamhet. Förslaget innebär ett totalt förbud mot kommunistisk symbolik och kriminalisering av offentlig spridning av kommunistiska idéer, enligt partiets egen hemsida.
Initiativet bygger vidare på en förordning från 2002 som redan förbjuder fascistisk, rasistisk och främlingsfientlig propaganda. Nu vill USR att även ”kommunistisk propaganda” ska ge fängelse mellan tre månader och tre år. Än hårdare straff – tre till tio års fängelse – föreslås för den som grundar eller stöder kommunistiska organisationer. Därutöver ska det bli förbjudet att resa monument eller minnesplaketter med kommunistiska symboler på offentliga platser, liksom att ge gator, parker och torg namn efter kommunistiska ledare. Undantag görs enbart för museer.
Som motivering hänvisar förespråkarna till ”farlig nostalgi” kring tiden under Nicolae Ceaușescu och Rumäniens socialistiska period. I deras retorik framställs varje positiv referens till den epoken som grogrund för ”extremism” och ett hot mot borgerliga fri- och rättigheter. Samtidigt pekar de på liknande lagstiftning i andra EU-länder, däribland Polen, vars konstitutionsdomstol nyligen förbjöd Polens kommunistiska parti.
Kontrarevolution
Det romanska politiska skiktet och kapitalet följer här ett välkänt mönster som vi sett i flera länder som en gång kallade sig socialistiska: samma kadrer som i går satt i ‘kommunistiska’ organ och svor trohet mot socialismen blev i dag kapitalets förvaltare. Nomenklaturan förvandlades till oligarki, planens tillgångar plundrades och arbetarklassen kastades tillbaka. Nu, när deras makt vilar på denna kontrarevolution, riktar de repressionen mot kommunister och marxist-leninister för att radera minnet av det de själva förrådde: arbetarmakt och samhälleligt ägande.
Riktpunkt har tidigare uppmärksammat samma repressiva tendens i andra EU-länder och dess närområde: i Polen, där kommunistiska partier och symboler förbjuds med domstolens hjälp; i Tjeckien, där kriminalisering och historieförvrängning används för att rensa bort socialistisk organisering; samt nyligen i Ryssland, där marxister dömts till långvariga fängelsestraff under förevändningen ‘extremism’. Mönstret är tydligt: oavsett flagga eller retorik skärps angreppen mot kommunister när kapitalet militariserar och krisen fördjupas. Det bekräftar att kampen för demokratiska rättigheter och kampen mot kapitalets makt är en och samma strid.
