UTRIKES Den spanske energimagnaten José Elías, ägare till Audax Renovables med en förmögenhet på runt 650 miljoner euro, har utlöst debatt efter ett inlägg i sociala medier där han angriper dagens arbetare för deras syn på arbete och arbetstid. Det rapporterar den spanska tidningen La Razón.
Elías menar att dagens generation ser det klassiska schemat ”måndag–fredag, åtta timmar om dagen med lunchrast” som en form av exploatering. Han framhåller sin egen far – som arbetade hela livet på sådant schema – som exempel på någon som kunde försörja familjen utan att ”känna sig som slav”. Enligt företagaren är det denna typ av arbete som ska ha lagt grunden för ett ”välmående samhälle”, och han varnar för att det som han kallar en kultur av ständiga klagomål och ”rättigheter utan skyldigheter” riskerar att underminera ekonomin.
Uttalandet möttes snabbt av hård kritik i sociala medier och i pressen. Många pekar på att jämförelsen med tidigare generationer bortser från den kraftigt försämrade köpkraften, stigande boendekostnader och osäkra anställningar. Kritikerna menar att motståndet mot åttatimmarsnormen inte handlar om ”lättja”, utan om att en fulltidstjänst i dag ofta inte räcker till en trygg levnadsstandard, särskilt för unga och lågavlönade.
Debatten kommer samtidigt som Spanien under hela 2025 har diskuterat reformer av arbetsrätten och försök med förkortad arbetsvecka. Fackföreningar lyfter behovet av bättre balans mellan arbete och fritid och högre löner, medan arbetsköparorganisationer varnar för ökad ”belastning” på företagen och sjunkande produktivitet.
”mentalitetproblem” säger mycket om klassförhållandena
Att en miljardär framställer arbetarklassens kritik av arbetsvillkor som ett ”mentalitetproblem” säger mycket om klassförhållandena. För kapitalägaren framstår åttatimmarsdagen som ett neutralt och naturligt tillstånd – inte som resultatet av mer än hundra års facklig kamp, strejker och ofta blodiga konflikter. I en verklighet där arbetsproduktiviteten stiger men en växande del av mervärdet hamnar hos ett litet skikt av ägare, blir kraven på kortare arbetstid och högre lön inte ett uttryck för kravlöshet, utan för arbetarklassens försök att återta en del av den rikedom som deras eget arbete redan skapat.
