UTRIKES FACKLIGT Förare knutna till taxiplattformen ”Yandex.Taxi” (motsvarighet av Uber/Bolt i Ryssland och före detta Sovjet Unionen) förbereder en samordnad strejk den 15 december. Planen är att helt sluta ta körningar under dagen. Protesten omfattar inte bara Ryssland utan också Kazakstan, Uzbekistan, Tadzjikistan och ytterligare länder där plattformen verkar.
Kärnan i konflikten är plattformens ekonomiska villkor. Förarna vittnar om en total avgift runt 25 procent – samtidigt som de själva står för bränsle, service, försäkringar, skatter, leasing och allt ansvar vid olyckor och sjukdom. En förare anger att en nivå kring 10 procent bättre skulle motsvara plattformens faktiska roll som förmedlare, i stället för dagens modell där företaget tar en fast andel medan förarnas inkomster varierar med algoritmer och efterfrågan.
Utöver grundprovisionen kritiseras en rad extra avgifter och ”funktioner”. För att få se resans slutadress krävs ett tillägg på 4 procent, och läget ”Mitt område”, där föraren kan begränsa körningarna till ett visst stadsområde, kostar 9 procent – med hot om ytterligare höjningar. Förarna beskriver sig som ofrivilliga testare av nya uppdateringar, där alla fel och förseningar slår direkt mot deras inkomster.
En förare i kazakiska Astana berättar att han betalar provision till Yandex, avgift till lokalt taxibolag, skatt, och dessutom cirka 19 000 (ca 340 kr) tenge per dag i leasing – innan han tjänar en enda krona. Bara för att täcka bilhyran krävs mer än tio körningar, vilket äter upp halva av en 16-timmars arbetsdag.
Klassiskt för kapitalismen i dess monopolistiska stadium
Yandex och ett fåtal andra plattformsbolag bildar i praktiken ett digitalt monopolkomplex i före detta Sovjet—klassiskt för kapitalismen i dess monopolistiska stadium. Genom falsk “egenanställning” pressas förarna att bära kostnader, risk och skuld, medan företaget inkasserar mervärdet och skyddas av statens lagstiftning och polisens batong. Detta kapital ägs i stor utsträckning av samma förrädare ur den gamla nomenklaturan och deras affärsvänner som, tillsammans, rev ned Sovjetunionen för att lägga beslag på de produktionsmedel som arbetarklassen byggt—och som i dag öppet skryter över sin utsugning. Det här är inte “innovation” utan gammal utsugning med algoritmisk fasad: en privat planekonomi för profit där villkor sätts ensidigt ovanifrån och arbetaren reduceras till klick-och-kör.
