UTRIKES FACKLIGT Fackliga aktivister i Karachi kräver omedelbart frisläppande av Iqbal Abro, en lokal facklig ledare som försvunnit under oklara omständigheter. Vid en manifestation utanför pressklubben i Karachi samlades medlemmar ur Nationella fackliga federationen, många av dem kvinnor, med porträtt på Abro och krav på att hans ”olagliga frihetsberövande” upphör. Kamraterna uppger att den sista kontakten skedde i industrizonen Korangi, där han öppet motsatt sig godtyckliga uppsägningar på lokala fabriker.
Fackrepresentanterna Nasir Mehmood och Gul Rahman anklagar polisen för att ha agerat på uppdrag av inflytelserika industriägare. Enligt deras uppgifter har Abro utsatts för tortyr och förts bort till en okänd plats, något man beskriver som ett typiskt ”tvångsförsvinnande”. Polisen i distriktet Korangi förnekar varje inblandning, men fackföreningen har redan vänt sig till högsta domstolen i Sindhprovinsen och till regionens chefsminister med krav på en oberoende utredning. Samtidigt varnar man för att gå vidare med större protester om kraven ignoreras.
Verktyg mot arbetarklassen
Fallet följer ett välkänt mönster i Pakistan, där ledare för vänster- och arbetarrörelsen återkommande grips, försvinner eller sätts åt genom fabricerade åtal. Tvångsförsvinnanden och polisens nära band till industrikapitalet fungerar i praktiken som ett disciplinärt verktyg mot arbetarklassen: budskapet är att varje försök att organisera sig mot uppsägningar, låga löner och osäkra villkor kan besvaras med ren terror, medan staten formellt talar om ”ordning” och ”investeringstrygghet”.
