UTRIKES FACKLIGT Anställda vid delstaten Punjabs offentliga transportbolag förbereder en omfattande strejk den 12 februari 2026, rapporterar Hindustan Times. Beslutet fattades på en facklig sammankomst i Ludhiana den 25 januari. Enligt planen ska förare blockera busstationer den 11 februari och därefter stoppa kollektivtrafiken helt dagen därpå.
Den omedelbara utlösande orsaken är att 12 fackliga ledare sitter fängslade sedan slutet av november. De greps inför protester mot att lönsamma rutter skulle överföras till privata operatörer. Transportarbetarna strejkade då i fyra dagar men återgick till jobbet efter löften från myndigheter om att de gripna skulle släppas – löften som enligt facket inte infriades.
Arbetarna kräver nu inte bara frigivning av de fängslade, utan också att kontraktsanställda tas in i ordinarie tjänst, att löner betalas ut i tid och att all outsourcing stoppas. Fackliga företrädare hävdar att regeringen medvetet låter de offentliga bolagen förfalla – bland annat genom att inte förnya fordonsflottan på flera år – för att bana väg för privatisering och nedskärningar.
Konflikten får också en tydlig politisk dimension. Den styrande Aam Aadmi Party (”Partiet för den vanlige”) kom till makten i Punjab med stöd från delar av fackföreningsrörelsen, men relationen har enligt uppgifterna brutit samman. Facket pekar på att strejkorganisatörer möter repression och att uppsägningar av aktivister inte motverkas.
I Indien kan aktivister enligt uppgift hållas frihetsberövade under lång tid utan att deras fall prövas, något som ofta kopplas till ett omfattande säkerhets- och antiterrorregelverk.
Klassamarbetets logik är alltid densamma
I Punjab visar utvecklingen ännu en gång vad historien lärt oss: varje gång fackföreningar knyts till populistiska eller reformistiska projekt – vare sig det heter Aam Aadmi Party eller socialdemokrati i europeisk tappning – används arbetarnas förtroende som murbräcka för privatiseringar, outsourcing och repression. Klassamarbetets logik är alltid densamma: först löften, sedan reträtt, därefter batong och paragraf. Fackföreningsrörelsens uppgift är inte att administrera nedskärningar åt “våra” politiker, utan att organisera självständig, militant klasskamp mot kapitalets planer – med strejkrätt, demokratiska fack och en klar linje: inga uppgörelser som säljer ut arbetare idag i utbyte mot nya svek imorgon.
