UTRIKES Vita huset överväger att införa en total blockad av Kubas oljeimport som ett verktyg för att pressa fram ett regimskifte i Havanna, enligt uppgifter i Politico. Initiativet ska drivas på av USA:s utrikesminister Marco Rubio, men någon slutlig beslutspunkt uppges ännu inte vara nådd.
Bakgrunden är en snabbt förvärrad energikris på ön. Kuba är i hög grad beroende av importerad energi – nettoenergiimporten låg exempelvis runt 63% (2022) – och långvariga avbrott i elförsörjningen har blivit ett återkommande inslag i vardagen.
Samtidigt har de regionala försörjningsmönstren skiftat. Venezuela var länge en huvudleverantör, men handeln har krympt kraftigt och Kuba har i ökande grad tvingats luta sig mot andra flöden, däribland Mexiko.
En fullskalig blockad skulle, enligt uppgifterna, vara tänkt att strypa oljeinflödet helt och därmed slå mot elproduktion, transporter och den samhälleliga infrastrukturen. Även om åtgärden paketeras som “tryck” mot regeringen riskerar den i praktiken att vältra över kostnaden på arbetarklassen: hushåll, vård, kollektivtrafik och livsmedelsförsörjning.
Rörelser i Latinamerika
Det som nu prövas mot Kuba är en del av USA-imperialismens gamla doktrin om en ”ren” bakgård inför uppgörelsen med Kinas kapital. Blockader, sanktioner och ”regimskiften” syftar till att rensa västra hemisfären (Monroe eller Donroe doktrinen) från självständiga center, dra regionalt kapital in i USA-blocket
Vi ser samma rörelse i Latinamerika: högerns offensiv i länder som Argentina och försök att vrida Chile, Peru och Ecuador högerut, nästa steg blir att pressa Colombia, Brasilien och naturligtvis Kuba att ”rätta in” sig. För arbetarklassen betyder detta ransonering, elavbrott och dyrare transporter – inte ”frihet”. Svaret kan inte vara en nationalistisk reträtt, utan internationalistisk organisering mot blockaden och mot båda imperialistiska blocken, energin och hamnarna ska stå den under revolutionära arbetarklassens kontroll – inte användas som vapen i kapitalets förberedelser för nästa krig.
