UTRIKES Israels kommunistiska parti (Maki) avslutade sin 29:e kongress, som hölls den 12–14 februari 2026 i Shefa-Amr, och antog ett brett spektrum av politiska resolutioner och organisatoriska beslut.
En sammanfattning finns att läsa på webbplatsen In Defence of Communism, där man bland annat tar upp att kongressen bekräftade partiets marxistisk-leninistiska grund och redogjorde för sin ståndpunkt i den palestinska frågan.
Kongressen ägde rum mot bakgrund av vad partiet beskrev som ett pågående utrotningskrig mot det palestinska folket, med tanke på kriget i Gaza och dess efterspel. Partiledningen betonade behovet av att stärka de organisatoriska strukturerna som svar på de politiska och sociala förändringar som skett sedan föregående kongress.
Av central betydelse bland kongressresolutionerna var en förnyad uppmaning till ett slut på Israels ockupation av palestinska territorier och stöd för upprättandet av en fullt suverän palestinsk stat med gränser enligt den 4 juni 1967 och med östra Jerusalem som huvudstad. Partiet upprepade också sitt stöd för palestinska flyktingars rätt till återvändande i enlighet med FN:s resolutioner.
Kommunisterna i Maki anklagade också de olika israeliska regeringarna för att ha ökat upprättandet av bosättningar och underminerat utsikterna för palestinskt självbestämmande. Man riktade även skarp kritik mot USA:s inblandning i regionen, där syftet är att befästa kontrollen över Gaza och förhindra framväxten av en oberoende palestinsk stat. Partiet krävde ett fullständigt eldupphör, fullständig israelisk militär reträtt från Gazaremsan, återöppnande av gränsövergångar samt ansvarstagande för förstörelsen som orsakats under kriget.
Kongressen upprepade också kommunisternas långvariga ståndpunkt att Israel bör dra sig tillbaka från alla syriska och libanesiska territorier som ockuperats sedan 1967, inklusive vad partiet beskrev som mer nyliga territoriella utvidgningar i Syrien 2024 och 2025.
Därutöver tog man ställning för och krävde full jämlikhet mellan judar och araber i Israel, och när det gäller inrikes ekonomisk politik upprepade partiet sitt motstånd mot privatiseringar och koncentrationen av ekonomisk makt i händerna på ett fåtal personer. Kongressen underströk facklig organisering som ett centralt verktyg för att stärka arbetstagares rättigheter och social rättvisa.
I sina internationella resolutioner uppmanade Maki progressiva krafter världen över att motsätta sig USA:s och västvärldens ”imperialistiska” politik. Partiet uttryckte solidaritet med bland andra Kuba och Iran, och kongressen beskrev utvecklingen i flera länder i Mellanöstern – däribland Libyen, Jemen, Sudan, Irak och Syrien – som ett resultat av imperialistisk intervention.
Partiet uppmanade slutligen till stärkt samordning mellan kommunistiska och progressiva rörelser internationellt och upprepade sitt motstånd mot massförstörelsevapen, inklusive kärnvapen.
