UTRIKES Nästan var fjärde fransk företagare planerar att lämna “entreprenörslivet” och återgå till att bli lönearbetare före 2027, enligt en kartläggning som Maddyness hänvisar till. Andelen uppges vara 24,5 procent, vilket skulle vara den högsta nivån i Europa. Som jämförelse anges ett europeiskt snitt på omkring 16 procent, med Italien kring 16, Spanien 15 och Tyskland 8,5.
Orsakerna som företagarna uppger handlar i första hand om ekonomi och vardagsstyrning: svårigheter med inkomster, kassaflöden och kundrelationer lyfts av en stor andel, samtidigt som administrativ börda pekas ut som en tung faktor. Sammantaget tecknas en bild av en småborgerlig företagargrupp som pressas mellan stigande kostnader, hårdare marknadskonkurrens och kreditens allt större roll i att hålla verksamheter flytande.
Samtidigt framgår en motsättning i materialet: många har valt företagande med ambitioner om bättre balans i livet och större “frihet”, men möter i praktiken en verklighet där marknaden och skulderna sätter ramarna. Det innebär att den påstådda självständigheten snabbt kan förvandlas till ett mer riskfyllt beroende – av kunder, banker, betalningsvillkor och en byråkrati som i praktiken ofta gynnar större kapitalaktörer med jurister och reserver.
Frankrike har dessutom under den senaste tiden präglats av återkommande sociala konflikter – bland annat protester bland producenter och arbetande grupper – vilket speglar hur krisens tryck letar sig nedåt i klassstrukturen.
Arbetarklassen ska organisera sig självständigt
Att småföretagare pressas tillbaka till lönearbete är ett klassiskt uttryck för kapitalackumulationens lag: de stora koncernerna och finanskapitalet centraliserar marknaden, pressar marginaler, styr kreditvillkor och flyttar riskerna nedåt. När monopol och kedjor “dammsuger” efterfrågan, data, logistik och inköpspriser återstår för småproducenten en allt snävare yta – där varje störning i kassaflödet blir existentiell. Precis som Marx beskrev tenderar konkurrensen att skilja ut vinnare och förlorare, där de svagare kapitalen slås ut, skuldsätts eller tvingas sälja – och därmed proletariseras: de som igår kallades “egna” återvänder som lönearbetare.
Det är inte ett misslyckande hos individen utan en systemlogik: kapitalet kan ändra form, men inte sin natur. Därför är frågan inte hur man “räddar” småkapitalet, utan hur arbetarklassen organiserar sig självständigt för att bryta monopolens och profitens herravälde över produktion, distribution och arbetsvillkor.
