UTRIKES FACKLIGT Fackförbundet Sud Rail har lämnat strejkvarsel för delar av höghastighetstrafiken på sydostlinjen, med tyngdpunkt på avgångar från Gare de Lyon. Enligt Le Parisien väntas åtgärden pågå 20–22 februari 2026, i anslutning till skolledighet och en redan hårt belastad resehelg.
Fackets kritik riktas mot vad man beskriver som en “aggressiv” produktivitetslinje: högre tempo och press på bemanning som uppges riskera både säkerhet och yrkesmiljö. SNCF har samtidigt signalerat att man vill hålla trafiken igång med så små störningar som möjligt och hänvisar till omplanering och intern bemanning för att mildra effekterna.
När Sud Rail varslar på en av landets viktigaste linjer blottas den verkliga motsättningen i transportsektorn: “produktivitet” betyder i praktiken att kapitalet och dess bolagsledning kräver mer värde ur samma arbetstimme – högre tempo, tunnare bemanning, fler moment per pass. Arbetarklassen betalar med sin kropp, sin hälsa och i förlängningen med resenärernas säkerhet, medan vinsten och “effektiviteten” bokförs uppåt.
Att varslet läggs under skolledighet och resehelg är ingen “otaktisk provokation”, utan en påminnelse om var makten faktiskt sitter: i arbetarnas kontroll över samhällets nerver – räls, depåer, stationer och tidtabeller. SNCF:s prat om att “mildra effekter” via intern bemanning och omplanering är bara ett annat namn för samma logik: att försöka bryta strejkvapnets styrka och göra arbetaren utbytbar. Därför är kärnfrågan inte bara schema och tempo, utan klassmakt: ska järnvägen drivas för profit- och prestationsmått, eller för samhällsbehov under arbetarklassens kontroll?
