UTRIKES Irans regering har bekräftat att landets högste ledare Ali Khamenei har dött efter de omfattande amerikansk-israeliska attackerna mot Iran den 28 februari 2026. Enligt internationell rapportering och iranska statliga uppgifter har staten utlyst nationell sorg, samtidigt som ett tillfälligt ledningsråd ska hantera maktövergången fram till att en ny högste ledare utses.
Khamenei, som styrt Iran sedan 1989, var den centrala politiska och religiösa maktfiguren i den islamiska republiken. Under hans styre stärktes Revolutionsgardets roll i både ekonomi och politik, samtidigt som regimen slog ned återkommande protestvågor med hård repression. Människorättsorganisationer har under lång tid riktat skarp kritik mot avrättningar, massgripanden och våldsamt förtryck av oppositionella.
Reaktionerna i Iran uppges vara splittrade. Regimens anhängare samlas i religiösa miljöer och deltar i sorgeceremonier, medan det i vissa städer också rapporteras om spontana firanden från människor som ser beskedet som slutet på en epok präglad av repression och ekonomisk kris. Samtidigt skärper utvecklingen osäkerheten i ett redan explosivt läge, där risken för fortsatt militär upptrappning, intern maktkamp och ytterligare lidande för arbetarklassen i Iran är stor.
Enligt iranska och regionala uppgifter har Irans luftrum stängts till den 3 mars, Irak utlyst tredagars landssorg i samband med Khameneis död, och ett tillfälligt ledningsråd bildats i Iran i väntan på att en efterträdare utses. Samtidigt visar detta hur snabbt den militära upptrappningen övergår i en bredare regional kris med politiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga följdverkningar långt utanför Irans gränser. Uppgifter om den pågående eskalationen och störningar i flygtrafiken ligger också i linje med den redan förhöjda riskbilden i iranskt luftrum som internationella luftfartsaktörer tidigare varnat för.
Inget stöd åt något imperialistiskt block Från kommunisterna
Det som nu sker är inte ett “krig för demokrati” och inte heller ett “försvar av folken”, utan en öppen upptrappning i kampen mellan rivaliserande kapital och imperialistiska maktblock om kontroll över regionens resurser, transportleder och geostrategiska positioner. USA:s och Israels bomber faller för sina respektive kapitals räkning, medan den iranska regimens svar sker för det iranska kapitalets och statsapparatens räkning. Arbetarklassen i Iran, Palestina, Israel och hela regionen pressas åter in mellan de stridande blocken och tvingas betala med sitt blod.
Samtidigt visar de kinesiska “marknadskommunisterna” ännu en gång sin verkliga karaktär: inte proletär internationalism, utan kall stormaktsberäkning och väntan tills det egna kapitalets positioner kan stärkas. För kommunister finns därför bara en hållning: inget stöd åt något imperialistiskt block, inget stöd åt någon kapitalistisk regim, och ingen underordning under krigspropagandan. Vägen framåt är arbetarklassens självständiga organisering, kamp mot den egna borgarklassens krigspolitik och internationell solidaritet mellan folken — för fred, mot imperialism, och för socialism.
