EKA Europeisk Kommunistisk Aktion uppmanar arbetarklassen i hela Europa och alla folkliga skikt att delta i arbetarklassens mobiliseringar på första maj — arbetarrörelsens internationella högtidsdag— och fylla gatorna för att visa arbetarnas organiserade styrka. Vi hedrar hjältarna och de fallna i vår rörelse, från dem i Chicago till idag. Vi fortsätter trotsigt på samma väg!
Europeisk Kommunistisk Aktion uppmanar också klassinriktade organisationer och fackföreningar att stärka denna kampdags arbetarkaraktär, liksom den internationalistiska solidariteten i den kontext av imperialistiskt krig som råder idag.
De förhållanden under vilka vi arbetare i Europa närmar oss denna första maj präglas av krigsekonomi och upptrappade militära förberedelser. Vår levnadsstandard och våra arbetsvillkor försämras fortsatt genom avskaffandet av kollektivavtal, genom att försämring och privatisering av offentliga tjänster fortsätter, bostadspriserna stiger, och levnadskostnaderna för mat, energi och bränsle fortsätter att skena okontrollerat. Samtidigt fortsätter angreppen på migranters och arbetarkvinnors intressen, och drivs av rasistiska, sexistiska, irrationella och reaktionära uppfattningar. Syftet är att splittra arbetarklassen och få den att acceptera ett krig som ligger utanför dess intressen som sitt eget.
Imperialistisk aggression är det dominerande temat som ett resultat spänningar och konflikter som byggts upp under åratal på olika nivåer och i olika delar av världen. Idag pågår imperialistisk aggression på flera platser globalt, men den når sina mest våldsamma nivåer och får de allvarligaste konsekvenserna för arbetare i Mellanöstern — särskilt i Iran, Palestina och Libanon — till följd av de barbariska attacker som genomförs av USA och Israel.
Konkurrensen mellan olika länder och kapitalistiska block trappas upp, och olika regeringar förbereder sig för alla scenarier. Det är mot denna bakgrund som upprustning, militarisering av ekonomin och förberedelser av folken för krig äger rum:
- Regeringar mobiliserar för att säkerställa upprustning, vilket utökar marknaden för produktion, köp och försäljning av vapen samt militär underrättelseverksamhet;
- Ekonomin underordnas krigets intressen (ökade försvarsutgifter, omvandling av produktionssektorer, skapande av arbetstillfällen kopplade till krigsverksamhet…);
- Kapitalismen använder propagandamaskineriet för att säkerställa att kriget och alla dess kostnader för arbetarklassen accepteras ideologiskt och socialt. Den främjar också en falsk och farlig appell till breda delar av arbetarklassen för att de ska spilla sitt blod för kapitalisternas intressen.
Europeiska unionen och olika borgerliga regeringar är tydliga exempel på dessa processer. De stöder de imperialistiska angreppen mot folken, är på flera sätt delaktiga i dem och ställer upp bakom deras förkastliga förevändningar samtidigt som de hycklande viftar med parollen ”Nej till krig” och fördjupar sin strävan efter strategisk autonomi. De försöker också vilseleda arbetarklassen genom att främja en europeisk gemenskap av kapitalistiska intressen gentemot andra imperialistiska allianser eller block. Någon sådan intressegemenskap mellan kapitalister och arbetare finns inte inom några gränser — endast mellan de exploaterade arbetarna världen över.
De europeiska arbetarna är tydliga: våra klassintressen har inget gemensamt med intressena hos dem som exploaterar oss eller deras politiska representanter.
Medan kapitalisterna driver en folkfientlig politik med åtstramning, budgetnedskärningar och uppsägningar kan arbetarklassen knappt reproducera sin arbetskraft. Medan kapitalisterna behöver öka produktionen i sin militärindustri, dödas arbetarklassen i andra länder av vapen som framställts av samma industri. Medan kapitalisterna främjar en reaktionär hållning och utövar repression mot arbetarklassen, utsätts arbetarklassen för förföljelse och man försöker få den till klassamarbete med sina exploatörer. Medan kapitalisterna sprider krigshetsande propaganda, svarar arbetarklassen med proletär internationalism. Detta är bara några exempel som visar att deras fanor inte är våra.
I detta sammanhang måste arbetarklassen formulera sitt eget svar på de angrepp vi utsätts för, och vi bör ta ledningen genom att svara enat och organiserat. Det avgörande är att vi på denna väg frigör oss från splittrande, reaktionära, antifackliga, rasistiska och sexistiska diskurser, men också från socialdemokratins skadliga inflytande inom arbetarrörelsen. Detta måste ske genom att blottlägga deras praktik av klassamarbete och ”fred”, som tjänar till att desorientera och hålla tillbaka massmobilisering och klasskamp. Den organiserade arbetarklassen kan inte lita på ”bättre modeller” av kapitalistisk förvaltning. För att få kapitalismens grundvalar att vackla och störta den behöver vi ett klassinriktat och oberoende kampprogram som konfronterar monopolens makt, motsätter sig det imperialistiska kriget och praktiserar proletär internationalism.
Svaret på detta byggs på arbetsplatserna, i arbetarklassens och folkets bostadsområden; i varje strejk, demonstration och social protest; genom klassinriktad organisering i fackföreningar och genom kommunistiska och arbetarpartier. Europas arbetare — varje steg vi tar, varje framsteg vi uppnår tillsammans stärker oss; varje partiell seger ackumuleras tills en arbetarklassens opposition byggs upp som kan störta detta exploateringssystem och bygga ett samhälle fritt från det: det vill säga bygga socialismen. Med denna seger kan arbetarnas behov på arbetsplatserna prioriteras.
Leve arbetarklassens kamp!
Leve första maj!
Europeisk Kommunistisk Aktion
