UTRIKES Pentagon trappar upp planeringen för en möjlig militär operation mot Kuba och har åter satt ön i centrum för USA:s aggressiva politik i regionen. Flera medier rapporterade den 16 april att amerikanska försvarsmyndigheter tagit fram nya scenarier för ett möjligt ingripande om Donald Trump skulle ge order om det. Samtidigt har läget mellan Washington och Havanna förvärrats efter att USA i början av året strypt Venezuelas oljeleveranser till Kuba, vilket ytterligare fördjupat öns energikris.
Tidigare i år dödades 32 kubaner i samband med den amerikanska operationen i Venezuela i januari, där Nicolás Maduro tillfångatogs. Kubas president Miguel Díaz-Canel har i sin tur offentligt varnat för att varje amerikanskt angrepp skulle mötas av motstånd och slagit fast att Kuba är redo att försvara sig.
Det avgörande här är inte om en invasion kommer i morgon eller senare, utan att imperialismen åter öppet behandlar Kuba som ett objekt för militär och politisk omformning. Kapitalets syfte är tydligt: ett land som vägrar underordna sig Washington ska pressas genom blockad, energistrypning, destabilisering och i sista hand militärt hot. Det är samma logik som alltid präglar imperialismen. Först försvagas ett land ekonomiskt, sedan används krisen som argument för ytterligare ingripanden.
Arbetarklassen och folket får bära mörkret, bränslebristen, hungern och hotet om krig, medan den amerikanska staten för en imperialistisk politik för att försvara sitt kapitals ekonomiska och strategiska intressen. Kuba är därför inte bara ett “utrikesproblem” för USA, utan ännu en front där kapitalet visar att det är berett att krossa varje samhälle som inte böjer sig för dess herravälde.
Men det kubanska folket ger inte upp. Trots blockad, umbäranden och ständiga hot fortsätter Kuba att göra motstånd mot imperialismen. Det är också därför solidariteten måste vara tydlig: kommunister och antiimperialister världen över står med Kuba i dess kamp mot Imperialismens aggression, blockadpolitik och försök till underkastelse.
