UTRIKES FACKLIGT På Världsdagen mot barnarbete lyfter Fackliga världsfederationen (FVF) (på engelska: World Federation of Trade Unions, WFTU), att omkring 138 miljoner barn fortfarande är fast i barnarbete världen över, varav nästan 54 miljoner i farligt arbete. Trots internationella konventioner och högtidliga löften fortsätter miljontals barn att berövas utbildning, lek, hälsa och framtid.
Barnarbete framställs ofta som ett tragiskt undantag, kopplat till “fattiga länder” eller bristande kontroll. Men i grunden är det en del av kapitalismens globala arbetsdelning. Där fattigdomen är djup, där lönerna är låga, där familjer saknar trygghet och där skolor inte fungerar, pressas barn in i arbete. Kapitalet behöver inte alltid direkt anställa barnen för att dra nytta av systemet. Det räcker att globala leverantörskedjor bygger på extrem fattigdom och billig arbetskraft.
WFTU pekar på att barnarbete drivs av fattigdom, låg utbildningsnivå och livsmedelsosäkerhet. Det är avgörande. Barn arbetar inte för att deras familjer saknar moral. Barn arbetar därför att deras familjer saknar makt, inkomster och social trygghet. När en arbetarfamilj inte kan överleva på vuxnas löner blir barnets arbete ett desperat sätt att fylla hålen i ett brutalt system.
Detta visar också hyckleriet i den kapitalistiska världsordningen. Samma företag och stater som talar om mänskliga rättigheter jagar lägsta möjliga produktionskostnad, billiga råvaror och svaga arbetsrättsliga system. Resultatet blir att barnens kroppar och tid förbrukas i gruvor, jordbruk, fabriker, hushållsarbete och informella ekonomier.
Att barnarbete består trots konventioner visar gränsen för juridiska löften utan klassmakt. Lagar och internationella avtal kan vara viktiga, men de avskaffar inte den fattigdom och utsugning som driver barnen in i arbete. Så länge kapitalet kräver billig arbetskraft och fattiga familjer tvingas kämpa för överlevnad kommer barnarbete att återuppstå i nya former.
Kampen mot barnarbete måste därför vara en kamp för arbetarklassens villkor: löner som går att leva på, allmän skolgång, mattrygghet, bostäder, vård, starka fackföreningar och kontroll över produktionen. Barnens frihet börjar med att deras föräldrar inte längre tvingas välja mellan hunger och exploatering.
Barnarbete är inte en rest från det förflutna. Det är kapitalismens samtid. Därför måste det bekämpas inte med tomma ceremonier, utan med klasskamp mot det system som gör barnens arbete till en del av profitens kedja.
