UTRIKES Flera år efter att krig och interventioner försvunnit från nyhetsflödet fortsätter vapnen att cirkulera. Småvapen, lätta vapen och ammunition förs över gränser, hamnar i händerna på kriminella nätverk, miliser och väpnade grupper och bidrar till fortsatt våld långt efter att de ursprungliga konflikterna formellt har avslutats.
FN varnar nu för att problemet växer genom så kallade spökvapen och 3D-printade skjutvapen, som kan tillverkas utanför traditionella industriella och statligt reglerade system. Eftersom sådana vapen ofta saknar serienummer och tydliga tillverkningskedjor blir de mycket svåra att spåra. Det gäller också vapendelar som demonteras, smugglas och sätts ihop på nytt.
Småvapen omfattar bland annat pistoler, revolvrar och automatkarbiner, medan lätta vapen kan innefatta granatkastare, kulsprutor och bärbara luftvärns- eller pansarvärnsvapen. De är billiga, hållbara, lätta att använda och kan fortsätta cirkulera i årtionden. Ammunitionen är en lika central del av problemet: så länge tillgången på ammunition fortsätter kan redan spridda vapen fortsätta användas i konflikter, organiserad brottslighet och terror.
Libyen nämns ofta som ett tydligt exempel. Efter kriget 2011, som ledde till Muammar Gaddafis fall, spreds vapen från libyska lager vidare över Sahelregionen. Vapen från konflikten har senare påträffats i bland annat Niger, Burkina Faso och Nigeria, där de bidragit till nya våldsspiraler och stärkt väpnade grupper. Krigets slut betydde alltså inte att dess materiella verktyg försvann. De blev kvar, bytte händer och fortsatte att döda.
Detta visar den imperialistiska krigspolitikens verkliga följder. När stormakter ingriper, beväpnar sina allierade, störtar regeringar eller understödjer väpnade grupper framställs det som säkerhetspolitik, demokrati eller humanitär intervention. Men för arbetarklassen och de fattiga massorna i de drabbade länderna blir resultatet ofta sönderslagna samhällen, svarta vapenmarknader, milisvälde, kriminalitet och permanent otrygghet.
FN diskussion om märkning, spårning och reglering är viktig, men den får inte dölja grundproblemet. Vapnen uppstår inte ur tomma intet. De produceras av vapenindustrin, säljs av stater och bolag, används i imperialistiska konflikter och läcker sedan vidare in i nya krig och kriser. Den globala vapenhandeln är inte en olycka vid sidan av kapitalismen, utan en del av dess militära och ekonomiska system.
När 3D-printade vapen och spökvapen nu skapar nya problem visar det också hur teknisk utveckling under kapitalismen snabbt kan förvandlas till ett nytt verktyg för våld, repression och kriminalitet. Samma produktivkrafter som skulle kunna användas för samhälleliga behov utvecklas i en värld präglad av krig, konkurrens och ojämlikhet.
Arbetarklassen har inget intresse av att imperialistiska krig lämnar efter sig lager av vapen, sönderslagna samhällen och nya marknader för organiserat våld. Kampen mot den illegala vapenhandeln kan därför inte skiljas från kampen mot imperialism, militarisering och den kapitalistiska vapenindustrin. Så länge krig och profit styr världsordningen kommer vapnen att fortsätta röra sig – och det är arbetare, fattiga och civila som får betala priset.
